Den vandrande pinnen

Det går utför med familjen. Rent klädmässigt borde någon hjälpsändning snart anlända till modern och fadern, så som de håller på att förfalla. Barnen har vad de behöver, men de vuxna i familjen svårt att bränna ett par tusenlappar på nya kläder när barnen behöver en ny traktor med gödselspridare alternativt tre vällingflaskor de luxe.
Dessutom går modern och fadern i den fjantiga förhoppningen att de snart ska platsa i kläder som är några storlekar mindre – och då vore det ju rent slöseri att köpa nytt.
Följdaktligen går fadern omkring och drar upp gylfen fem gånger i minuten. Minst. Den är nämligen sönder och det finns inte ens kvar någon flärp att dra i. Pinsamt nog har det hänt flera gånger att fadern stått i plaskdammen och konverserat femåriga smådamer med gylfen på vid gavel.
När modern påpekar att ska det fortsätta på detta viset, så kommer de snart att tvingas flytta från stadsdelen, så kontrar bara fadern genom att fnysa och peka på hennes breda bak.
”Ja?” undrar modern.
”Vad är det med den, då?!”
Jo, hennes ändalykt har – naturligtvis, självklart – fått favoritsommarbyxorna att spricka. Det har med andra ord varit full vädring och total insyn när hon legat böjd över plaskdammskanten. Ack ja.
Fast det allra jobbigaste klädsamma förfallet var nog när hon skulle på ett arbetslunch och faktiskt hade ansträngt sig lite. Möjligtvis var urringningen lite djärv, men tja om man nu råkar amma så kan man väl bjuda på att det finns något att titta på. Tänkte modern. Eftersom lunchsällskapet hade svårt att slita blicken från hennes urringning.
Han såg dock stundtals ganska konfunderad ut och moderns tankar gick till Charlotte Perrelli, vars bröst vid någon melodifestival enligt tidningsuppgifter höll på att explodera i direktsändning.
Hon log.
Nästan lite stolt.
Det var inte förrän hon avslutat lunchen och gick för att pudra näsan som leendet stelnade något. Eller ganska rejält. Det var då hon såg vad lunchsällskapet hade stirrat så förvånat på. Och det var inte hennes bröst.
Hon hade en vandrande pinne i behån. Ja, inte en levande. Utan en av stål. En nästan två decimeter lång bh-bygel som vandrat ut ur dekolletaget! Toppen. Supercharmigt.
Modern satte sig ned på skräphinken på damrummet, tog ett djupt andetag och gjorde en mental notering:
Det är hög tid att köpa en ny bysthållare – och kanske några fräscha sommarbyxor till den vuxna delen av familjen.