Nu har Linda Skugge tyckt till i farmorsdebatten också.
Bland annat skriver hon att det går alldeles utmärkt att var farmor på distans:
”Det är min fina svärmor ett levande bevis på. Hon bor många mil härifrån men hon är extremt närvarande i vår vardag trots det. Och – håll i er nu – hon bakade 100 lussebullar till dagis lussefika! Hon är underbar, söt, snäll och omtänksam. Hon är noga med att se vart och ett av mina barn och de älskar henne. Hon kommer hit och hjälper till med barnen när det är kris. Hon följde med mig och barnen till London på höstlovet. Ja, hon är en dröm-svärmor och drömfarmor. Trots att hon bor lång bort.”
Om Merete Mazzarellas bok, skriver hon:
”Nej du Merete, torka krokodiltårarna nu, gaska upp dig och ta ditt förbannade ansvar och se till att bli en bättre farmor. En bra farmor engagerar sig i sina barnbarn, hon lyssnar på dem, och är intresserad.”
1 kommentar
Först vill jag säga att jag känner mig lite obekväm med Linda Skugges enögda verklighetsuppfattning i största allmänhet..och därtill tycker jag inte om denna ”Dr Phil attityd” när hon tar upp sin egen situation som det ”goda exemplet” och tycker sig därtill ha bevisat hur enkelt det är bara man kan..
Att vara farmor från Finland till barn som befinner sig i USA kan nog inte vara lika enkelt som att bo långt ifrån varandra inom Sverige. Flyget tar trots allt bara en halvtimme/45 minuter var man än befinner sig.
Det som däremot var konstigt i Meretes text var konstaterandet att alla inte tycker om ”livets efterrätt”. Dvs. barnbarnen. Detta tolkade Linda som så att Merete inte gillades barnens mor.. Men svärdottern räknas väl inte som ”livets efterrätt”? Eller?