Ja, vi kanske är jäviga. Här hemma är Leif GW en husgud.
Men hans sågning av Ranelid i Expressen är fullkomligt underbar.
Jag har så himla svårt att tycka synd om Ranelid. Han är en av de mest självupptagna, uppblåsta män jag har sett. Utan någon uns av självdistans. Sådant är fullkomligt osexigt.
Dessutom hänger jag upp mig på att hans fru alltid packar hans väskor, att han inte ens kan göra det själv. Ändå hävdar han om och om och om igen att han är det mest briljanta, unika som Gud har satt på jorden. Och säger de mest vedervärdiga saker om andra människor, som om det plötsligt var helt okej.
Visst, det är kul att det finns annorlunda människor. De sätter lite färg på det här landet. Men jag föredrar en Leif GW, anytajm.
2 kommentarer
Är beredd att hålla med utan att ha läst GW, utan att ha sett ”påhoppen” – såg första delen av Stj på Slottet och hörde BR än en gång säga att han ogillar pompösa människor – för att i nästa sekund framhålla hur vackert han själv just formulerat sig. Suck. Jag har inte tagit mig igenom den enda av hans böcker jag försökt mig på.
I stället för del två såg jag nåt annat, nåt bra.
Egentligen tittade jag in här bara för att önska dig ett riktigt fint 2010!
.-= K limakteriehaxans senaste blogginlägg: ..Trötthet på Trettondagsafton – en tisdag … =-.
Guuuuud vad jag håller med dig! Både om Leif GW och om Ranelids uppblåsthet. Hur kan man ta sig själv på så ytterst stort allvar?!?
.-= Snegurotjkas senaste blogginlägg: .. =-.