Det är ju lördag

Gunnar kommer ut från barnens rum. Mycket nöjd med sig själv.
”Vet du hur många par strumpor Elliot har?”
”Matchande?”
”Ja.”
Jag skakar på huvudet. Ingen aning.
”Trettioett.”
”Har du sorterat allihop?”
”Ja.”
Han låter det sjunka in en stund innan han släpper nästa bomb.
”Och vet du hur många kalsonger han har?”
”Som passar?”
”Ja.”
”Åtta?”
”Nej, tjugo.”
”Har du kollat storleken?”
”Ja. Han har trettioett par strumpor och tjugo par kalsonger som passar. Dessutom hittade jag tre av dina strumpor också. Omatchade.”

(Nu väntar jag bara på att han ska sortera mina trosor också. Not.)

3 kommentarerSkriv en kommentar

  1. Och hur många gånger har ovanstående inträffat sedan ni flyttade ihop? Inte för att verka bitter och cynisk alltså…

  2. Det har nog aldrig hänt tidigare, inte vad jag kan komma ihåg i alla fall. Men jag var lika trött, som alla andra, på att man aldrig hittade ett enda par strumpor. Samm visa varje morgon. Jag var helt säker på att det fanns ett par stycken. Och det gjorde det.
    Och Hillevi fyllde inte år i går 🙂

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.