Annika om krystgåvor

Annika håller inte med mig, men gillar mitt namn…

”Hillevi, för en gångs skull håller jag inte med dig ;)! Jag förstår din vinkling, men tror i de flesta fall (åtminstone i Sverige) att det inte är fullt så ytligt som att den ”blivande frånvarande fadern” ger sin hustru diamantörhängen som en symbol utan verkligt innehåll. De tre gånger jag fött barn har jag efteråt fått en gåva av min man. Symbolvärdet i gåvan är större än gåvans egna värde – så klart! Oavsett om man blir snittat eller krystar, om förlossningen tar 45 minuter eller 3 dygn, så är det en fantastisk prestation att ha burit ett barn, och att få ett smycke som en sorts ”tack” från sim man har i vart fall jag enbart kännt mig positivt inställd till. Du har för övrigt ett mycket vackert namn. Vår dotter som fytller 4 i juni heter också Hillevi. Lycka till med bebisen; jag väntar själv fjärde barnet i april. Hälsningar, Annika”

Svar: Javisst är det ett fint namn. Fast det tyckte jag inte när jag var barn och de andra ungarna kallade mig allt från Hildur till Hillevi Pillevi. Så jag gick hem till pappa och grät och undrade hur de hade kunnat döpa mig till något så fult.
”Fult?” sa pappa. ”Jag tycker att det är vackert. Det låter som gullviva.”
Och det gör det ju. Sedan den dagen tycker jag också att det är fint – och annorlunda.
Vad underbart med ett fjärde barn i magen! Jag vågar inte ens tänka tanken… Stort grattis!