På väg hem i dag, i minusgrader, så mötte vi en man som låg i framstupa sidoläge i frosten. En annan kille hade stannat innan jag kom fram.
”Han har druckit lite för mycket”, sa han.
Killen satt på huk och försökte höra vad Fyllgubben sa. (Jo, jag säger så nu, Fyllgubben, efter att han pratat med prästen Olle Carlsson och hört hans kärleksfulla berättelse om sin egen Fyllgubbe.)
Han hade varit på väg någonstans, sa han.
Killen log mot mig.
”Du jag försöker höra vart han var på väg, och sedan ringer jag efter hjälp. Det är okej.”
Han nickade åt barnvagnen.
Det var kallt. Jättekallt.
Men jag var glad över att det inte bara är jag som stannar när en fyllgubbe ramlar omkull i den frostbitna marken. Vi kanske är på väg mot varmare tider, trots allt.
