Johanna om längtansbarn

”Vad både du och Malin Wollin missar grovt på är detta – man kan inte slå ihop ensamma mammor vars barn kommer från brustna förhållanden med allt bagage det innebär med barn som kommit till av en ensam kvinnas barnlängtan. Dessa barn är välplanerade, oändligt önskade och älskade, och de har inget bagage i form av uppslitande konflikter mellan föräldrarna, vårdnadstvister, ointresserade fäder och allt annat skilsmässobarn alltför ofta har. Ja, det finns forskning som visar att barn till ensamstående mödrar i vissa sammanhang råkar mer illa ut än andra. Men den forskningen berör barn vars föräldrar är skilda. Inte önskade längtansbarn tillkomna med konstgjord befruktning.”

Svar: Åh Johanna, jag hoppas att du har rätt. Att alla inseminationsbarn får bättre, tryggare liv än alla andra. Att det inte kommer att finnas uppslitande konflikter, taskiga nya relationer med andra män, missbruk, våld, psykisk instabilitet och allt det andra som finns överallt annars. Men jag tvivlar på att du har rätt. Jag tror att dessa barn kommer att möta precis samma problem som alla andra ungar. Och jag kan bara hoppas att ni är klokare föräldrar än alla andra.

”Eller om nu problemet, som Malin Wollin hävdar i sin krönika, är att barn föds okunniga om sitt ursprung, ja då borde ju inte heller par få hjälp med donation av spermier/ägg? Eller är problemet med barnets ursprung endast viktigt om det kommer till en ensamstående förälder? Hur tänker ni då?”

Svar: Kanske är det för att jag är gravid just nu som jag känner så starkt för det här. Men jag tycker att alla barn har rätt till minst två föräldrar som längtar lika mycket. Om de sedan är av samma kön eller ursprung har ingen betydelse.

”Jag har köpt två av dina böcker, och följt dig på nätet i flera år och har alltid uppfattat dig som en varm, förstående och förnuftig kvinna. Just därför undrar jag verkligen var detta kommer ifrån? Denna intolerans, denna brist på respekt för andras livsval, detta trånga sätt att se verkligheten?”

Svar: Ja, vad ska jag svara på det? Kanske har min uppväxt präglat mig. Jag har sett så många barn fara illa och jag vet att mammor per definition inte är några helgon. Vi vet inte alltid rätt bara för att vi är mammor.

Det går inte att kommentera längre.