”På vilket sätt lider barn av att växa upp i ett stabilt, tryggt kärleksfullt hem, oavsett antal föräldrar? Kan du svara mig på det? Om jag får vara personlig: borde inte du, av alla människor inse detta? Du, som är född på exakt det sätt du och Malin Wollin propagerar för, nämligen ur kärleken mellan två föräldrar snarare än ur kärleken till barnet självt. Du har tom betitlat din bok om din uppväxt Kärleksbarnet. Kan du säga att den uppväxten var sådär alldeles lysande? Hade det inte kanske varit bättre med EN förälder, som fokuserat på dina behov och din uppväxt istället?”
Svar: Nej, det är det jag menar. Att det naturligtvis vore fantastiskt om alla IVF-barn fick stabila trygga kärleksfulla hem. Men jag tvivlar på det. Och då faller nätverken ofta bort. Men jag önskar av allt mitt hjärta att du hittat lösningen på all världens problem: Att om vi kvinnor bara får göra barn själva utan någon man så kommer inte ett enda barn att fara illa.
9 kommentarer
Jag vet inte om du medvetet missförstår mig, eller om det är ett äkta missförstånd? För jag har givetvis aldrig någonsin påstått att alla inseminationsbarn klarar sig bättre än alla andra. Inte heller att lösningen på världens alla problem vore att kvinnor skaffar barn själva. Det enda jg har sagt är detta: det finns ingenting alls, ingen forskning whatsoever, som ens antyder att inseminationsbarn skulle klara sig sämre än andra barn. Och det är inte lösningen på världens alla problem att endast en man och en kvinna tillåts skaffa barn tillsammans. Det kan tvärtom, i värsta fall, bli väldigt fel.
Och kan du svara mig på detta: 1) varför tvivlar du på att just våra barn skulle få stabila, trygga hem? 2) varför utgår du från att nätverken då faller bort? Varför utgår du från att det finns ett fungerande nätverk runt ett par? Fanns det det runt dina föräldrar?
Det känns som att du medvetet förlöjligar det jag skriver istället för att se till det jag faktiskt säger: att våra barn har det LIKA bra som andra barn. Inte att det skulle vara det optimala, eller att alla barn borde födas så. Utan bara just detta: det är ett LIKA bra sätt att födas på som andra sätt, och det finns ingenting som skulle ge stöd åt din fördom att våra barn skulle fara illa på något sätt.
Jag tycker på något sätt att det gårtroll i denhärdiskussionen nu.
Hillevi – vad många av oss säger är att vi tror att våra barn får lika bra uppväxt som barn till två föräldrar. Inte bättre än alla andra. Men verkligen inte sämre än alla andra – som jag uppfattar i grunden vara din och Mailins åsikt. Beslutet som vi tar är baserade på en noggrann genomgång av förmåga att klara av ensamma-mamma situationen med tanke på nätverk, ekonomi, trygghet och stabilitet. Det är inget lättvindigt beslut – personligen har jag nog lagt ner närmare 200 000 kr på att äntligen bli gravid. Jag hade så gärna hittat en man att skaffa familj med, men så har det inte blivit. Grattis till dig som lyckats – och grattis till mig som iallafall är högavlönad och har ett nätverk och vågat at tag i min barnlängtan.
Barnen har ingen pappa när de föds.
Du tar upp detta som viktigt problem, men verkar sedan blanda ihop längtan efter biologi (i exemplet med musikintresse) och den krleksfulla uppväxten med 2 föräldrar.
Biologin skulle lösa sig om vi fick insemineras i Sverige – där kan barnen som vill söka upp sin biologiska pappa vid 18 år ålder. Många av oss som åker utomlands betalar tiotals tusen extra för att kunna få tag i samma sorts donatorer – för att våra barn ska kunna ta reda på sitt bilogiska ursprung.
2 föräldrar säger du senare är lika bra – biologiska eller inte. Vad säger att våra barn inte har lika många nära relationer som andra barn. och det är inte omöjligt att de får en bonuspappa (ja eller bonusmamma) – som inte är inblandan i det bilogiska.
Du har kanske inte tänkt igenom hela denna fråga så mycket som alla vi andra som nu skickar kommentarer till dig – men tro mig – det är inte för att vi inte försökt och velat få barn på andra mer vanliga sätt. Och tro inte att detta är den enkla vägen – det är den svåra men sista utvägen.
Läs gärna lite i forskningen på http://www.femmis.se – så kan du se att våra barn får en bra uppväxt – inte bättre och inte sämre än andra barns.
Kort kommentar;
IVF= in vitro fertilisering, alltså spermier och ägg sammanförs utanför kroppen, befruktade ägg sätts sedan tillbaks in i livmodern.
Insemination= spermier förs med en kateter upp i livmodershalsen, befruktningen sker sedan i äggledaren (som vid en ”vanlig” befruktning).
Bägge metoderna kan användas för att få barn, av både par och singelkvinnor.
Både ägg- och spermier kan doneras.
Bland singelkvinnor är insemination vanligast, bland par IVF.
/Lena
Tror om man lyfter frågan att det är viktigt för alla människor att veta sitt ursprung.
Har gett ut en bok i år din syster Elina som handlar om en flicka som helt plötsligt får reda på att hon har en okänd syster, bort adopterad på mammans sida.(Jag har gett ut den under mitt vanliga namn Inger Granberg)
Vi människor vill veta vilka våra föräldrar och syskon är. Så är det för de flesta tror jag.
Javisst är människan nyfiken, men jag tror att det viktiga är att vi inte gillar hemligheter, att bli förda bakom ljuset. Så att ljuga för sitt barn om hans/hennes ursprung (eller bara låta bli att säga nåt om det) och om syskon etc kan verkligen bli traumatiskt. Men det är inte riktigt jämförbart med den som vet om hur det ligger till från början och vad som går (och inte går) att få veta, t ex om en donator. Hursomhelst är argumenten om ursprunget helt (eller t o m mest) överförbara på heterosexuella par som får hjälp med sperma- eller äggdonation, eftersom det finns forskning som visar att så få som 89% av de svenska heteroparen som använder donerad sperma berättar för barnen (fast 59% har berättat för någon annan, vilket givetvis ökar risken att barnet får veta om det på ett traumatiskt sätt). Däremot visar en engelsk studie (och erfarenheten) att lesbiska par och singlar i stort sett alltid berättar för barnet hur de kommit till!
Ref
Disclosure of donor insemination to the child: the impact of Swedish legislation on couples’ attitudes
Claes Gottlieb1,4, Othon Lalos2 and Frank Lindblad3
http://humrep.oxfordjournals.org/cgi/content/full/15/9/2052
Am J Orthopsychiatry. 2005 Apr ;75:242-53 15839761
Going it alone: solo mothers and their infants conceived by donor insemination.
Vill bara tydliggöra att det numera även går att ha öppen donator, dvs att barnet kan ta reda på sitt biologiska ursprung.
Och det är många, bl a jag, som väljer det.
När man vet att 7-10000 barn som föds i detta land varje år får fel information om vem som är deras pappa undrar man om inte denna debatt är lite oproportionell. Detta köps utan en suck.
När man vet att 7-10000 barn som föds i detta land varje år får fel information om vem som är deras pappa undrar man om inte denna debatt är lite oproportionell. Detta köps utan en suck.
Här är mina funderingar kring de senaste dagarnas diskussion:
http://fertilitetsturist.blogspot.com/2007/12/de-senaste-dagarnas-debatt-om.html