Malin om insemination

Malin Wollin, alias fotbollsfrun, har skrivit en krönika i Aftonbladet i dag, om insemination.
Och bara ordet är så krångligt att det knappt går att säga. Insemination, insemination, insemination… försök säga det fort själva får ni se!
Jag har läst DN Söndags artikel om ensamstående kvinnor som åker till Danmark för att bli med barn – utan någon pappa – och jag har läst Expressens artikelserie i samma ämne.
Vad som gör mig ledsen är när Christina säger i DN att ”Jag har inte tid att bygga upp någon relation. Jag vill ha barn nu!”
Herregud, tänker jag då. Är det dit vi har kommit?
Och varför uppför sig halva svenska samhället som om det inte behövs någon pappa?
Vad är det för idioti? All forskning visar att de som inte vuxit upp med en frånvarande förälder ägnar resten av sitt liv att undra och leta.
Därför är det befriande att läsa Malin Wollins krönika i dag:

”Argumenten för inseminering handlar alltid om kvinnans rätt, aldrig om barnets välmående. Argumenten handlar alltid om att et barn kan fara illa även om det föds in i en kärnfamilj.
Det handlar om att ”Sverige är ju fullt av ensamstående kvinnor” och att ”det kan gå åt skogen med den klassiska kärnfamiljen också”.
Sedan när är det någonsin ett argument att det kan gå åt helvete ändå?
Ni som har åkt till Danmark och blivit inseminerade, hur förklarar ni för era barn var deras pappa är?
Ni som raggade upp en kille på krogen när det var ägglossning, vad säger ni till era barn när de frågar vem som är deras pappa?
Berätta för mig.
Barn ska komma från kärlek. Till varandra, inte till barnet. Kärleken till barnet får man på köpet.”

10 kommentarer

Du skriver ”All forskning visar att de som inte vuxit upp med en frånvarande förälder ägnar resten av sitt liv att undra och leta”¨
Hmmm vilken forskning då? Att dänga ordet ”forskning” i huvet på folk utan att ge referenser är både okunnigt och ganska slött. Forskning och erfarenhet visar snarare att barn ser olika på detta, medan en del febrilt söker sitt ursprung är andra mer ointresserade. Att barn ska komma ur kärlek till varandra är ett ideologiskt ställningstagande som det inte finns mycket annan grund för än personliga värderingar. En massa barn i relationer kommer till av andra skäl och det kan gå mycket bra (eller illa) ändå. Precis som det kan göra det när det är kärlek inblandat (gå bra eller illa alltså). Vad vi säger till våra barn kan du läsa om på vår hemsida http://www.femmis.se (t ex under infomaterial/förskolan). Alla måste inte gilla mitt val, men jag tycker nog att de måste respektera det.
Gunilla
Ref
Hum Reprod. 2006 Mar 29;
Non-genetic and non-gestational parenthood: Consequences for parent-child relationships and the psychological well-being of mothers, fathers and children at age 3.
Golombok S, Murray C, Jadva V, Lycett E, Maccallum F, Rust J.
Hum Reprod. 2005 Jun;20(6):1655-60. Epub 2005 Feb 25.
Solo mothers and their donor insemination infants: follow-up at age 2 years.
Murray C, Golombok S.
Am J Orthopsychiatry. 2005 Apr;75(2):242-53.
Going it alone: solo mothers and their infants conceived by donor insemination.
Murray C, Golombok S.
J Child Psychol Psychiatry. 2004 Nov;45(8):1407-19.
Children raised in fatherless families from infancy: a follow-up of children of lesbian and single heterosexual mothers at early adolescence.
Maccallum F, Golombok S.
J Child Psychol Psychiatry. 1999 May;40(4):519-27.
Social versus biological parenting: family functioning and the socioemotional development of children conceived by egg or sperm donation.
Golombok S, Murray C, Brinsden P, Abdalla H.
Hum Reprod. 1998 Sep;13(9):2342-7.
New families, old values: considerations regarding the welfare of the child.
Golombok S.
Child Development, Vol. 69, No. 2 (Apr., 1998) , pp. 443-457
Psychosocial Adjustment among Children Conceived via Donor Insemination by Lesbian and Heterosexual Mothers.
Raymond W. Chan, Barbara Raboy, Charlotte J. Patterson
Raising boys without men. Peggy Drexler.
http://www.peggydrexler.com/raisingboys.htm

Hejsan!
Du felciterar DN-artiekln, det hon (Christin) säger är ”Jag har inte längre tid att vänta på att bygga upp en relation.” Innebörden blir rätt annorlunda.
Dessutom framgår det tydligt att ingen av kvinnorna önskar leva utan man/pappa utan hoppas träffa någon men att deras biologiska tid för att hinna få barn håller på att ta slut.
Du som mamma, som poängterar hur viktiga dina barn är, borde väl förstå en annan människas önskan att få kärlek till ett barn i sitt liv?
Om du ska citera en artikel, så gör det rätt! Även om du inte sympatiserar med deras val så visa åtminstone respekt för dem som människor. Tänk på att de val de gjort är deras liv, och lika viktiga för dem som dina val för dig! Gillar du att bli felciterad och använd som ”underlag” för att någon annan ska få framföra sina åsikter/fördomar?
Lena, ensamstående mamma, av frittval! Och ja, jag är klar och tydlig ,mot mitt barn och omgivningen hur hon har kommit till!

Som redan tidigare inlägg har kommenterat så visar inte alls ”forskning” det som du påstår. Snarare finns det forskning som visar på precis det motsatta. Jag skulle önska att du kliver av dina höga hästar länge nog för att läsa referenserna Gunilla gett dig.
Vad både du och Malin Wollin missar grovt på är detta – man kan inte slå ihop ensamma mammor vars barn kommer från brustna förhållanden med allt bagage det innebär med barn som kommit till av en ensam kvinnas barnlängtan. Dessa barn är välplanerade, oändligt önskade och älskade, och de har inget bagage i form av uppslitande konflikter mellan föräldrarna, vårdnadstvister, ointresserade fäder och allt annat skilsmässobarn alltför ofta har. Ja, det finns forskning som visar att barn till ensamstående mödrar i vissa sammanhang råkar mer illa ut än andra. Men den forskningen berör barn vars föräldrar är skilda. Inte önskade längtansbarn tillkomna med konstgjord befruktning.
Vad anser du om att ensamstående får adoptera, då? Eller om nu problemet, som Malin Wollin hävdar i sin krönika, är att barn föds okunniga om sitt ursprung, ja då borde ju inte heller par få hjälp med donation av spermier/ägg? Eller är problemet med barnets ursprung endast viktigt om det kommer till en ensamstående förälder? Hur tänker ni då?
Jag har köpt två av dina böcker, och följt dig på nätet i flera år och har alltid uppfattat dig som en varm, förstående och förnuftig kvinna. Just därför undrar jag verkligen var detta kommer ifrån? Denna intolerans, denna brist på respekt för andras livsval, detta trånga sätt att se verkligheten?
Vad jag säger till min son, tillkommen via insemination? Ja, jag säger väl som det är: att han kom till för att jag hade så mycket kärlek och längtan efter just honom. För vet ni vad, Malin och Hillevi? Barn kommer INTE till av kärlek mellan två personer. Den kärleken kan blomstra alldeles utan barn. Nej, barn kommer till för att två människor, eller en människa, har kärlek att ge och längtan efter – ett barn. Inte en annan vuxen. Utan ett barn. Det är DET som ger önskan och behovet att skaffa barn, vare sig man gör det i en tvåsamhet eller själv. Kärleken till det efterlängtade barnet.
Jag är inte ett dugg rädd för vad jag ska säga till min son för att förklara hans tillkomst. Däremot kan jag få rent fysiskt ont i både magen och hjärtat när jag tänker på att han en dag kan läsa på nätet på bloggar och i krönikor. För jag har ingen aning om vad jag ska säga den dag han kommer och undrar varför det finns människor där ute som tycker att han inte borde få finnas.

Jag bara undrar…..vad 17 ger dig, Malin och alla andra oförstående och ignoranta människor rätten att döma oss kvinnor som försöker (en del lyckas andra inte) att skaffa barn på Egen hand. Det må handla om IVF ( i mitt fall), insemination eller adoption???!??
Tänk att kan man bara göra barn tillsammans med någon partner (ovillig eller villig) så är det bara att köra på. Men vi ska granskas under luppen och göras konstiga.
Vi kämpar redan tillräckligt mycket i uppförsbacke och detta för att vi vill ha barn…barn som är välkomna till så otroligt mycket kärlek!!

Jag vet inte… Det är ju alltid så lätt att tro att man vet allt och att man valt rätt själv.
Jag är gravid med donator. Min barnlängtan har alltid funnits, men jag har inte varit i ett förhållande med en passande pappa. Nu är jag 40 år. Jag kan nu eller aldrig bli gravid och få barn – och jag har valt NU.
Forskning finns uppradad i andra inlägg.
Min personliga åsikt är att barn som växer upp i en trygg och kärleksfull familj är de som växer upp som lyckaligast och hela människor.
Att prata om rätten till ursprung är vackert – men jag undrar – vad anser du att barn genom insemination eller äggdonation ska få reda på? Eller menar du att hetrosexuella par (som jag antar är de enda du tycker ska få ha barn) inte ska få använda insemination/äggdonation?
Att få barn är ingen rättighet. Det är heller ingen skyldighet. Det finns inget tvång att alla gifta ska skaffa barn. Det är (oftast) ett VAL baserat på längtan, på kärlek och på en dröm om ett liv gemensamt med barn. Det finns par som väljer att aldrig skaffa barn – det finns inget bevis för att de inte älskar varandra lika mycket som de som väljer att skaffa barn!
Mitt barn kommer att växa upp i en familj med mamma, mormor, morfar, moster, morbror, kusiner men ingen pappa. Barnet kommer att veta att det är älskat och önskat, att det kommit till av en mamma som ville att det skulle födas och en snäll man som donerade sina pappafrön för att hjälpa mammor att kunna få barn.
Jag hoppas att alla dina vänner är lika ”rätt” som du (i din definition) – för om någon av dina vänner är barnlös för att hon kanske träffat fel män i sitt liv, så kommer du bara att ha fördömmande åsiktermot henne – och inte kunna se den glädje och lycka hon och hennes barn kommer att kunna få uppleva.
Om du har någon sådan väninna kan du kanske innan du måste bryta med henne, , tipsa om att hon har själsfränder inom Femmis och sedan kan du lugna henne med att (förutom du och en lite klick till av svenskar) så kommer hon möta så mycket glädje och värme från kollegor, vänner och släktingar.
Ingen som känner mig har reagerat negativt på mitt beslut – så mycket stöd bland män och kvinnor i alla åldrar!
Men GRATTIS till att du har det perfekta livet – att du slipper uppleva rädslan för att aldrig få dela sitt liv med barn. (kanske hade du blivit en av oss hellre än att fördöma oss om det hade hänt?)

Menar du alltså att om ett par älskar varandra men inte kan få barn utan tex insemination är det ett ”mindre värt” barn? Ett barn vars pappa inte älskar mamma och lämnar henne också? Eller tex om din man en dag skulle säga till dig att han inte älskade dig, inte heller när barnen blev till, då skulle du… göra vad då? Sluta älska ditt barn? Ditt barn skulle bli mindre värt? Du har fått den stora lyckan att träffa en människa som älskar dig och vice versa, och du har fått barn med den personen. Ett av tio par är barnlösa, en av sex kvinnor kommer så vara år 2010. Jag kommer kanske vara en av dem. Inte du.
Gläd dig åt din egen lycka, men sparka inte på andras olycka.