Någon gång i fredags skulle jag posta iväg ett bokpaket strax innan jag rusade iväg till dagis – och ni vet hur det är, man är rätt fladdrig så dags.
Men det var inte förrän nästa morgon, när vi hade packat hela bilen för långresa till farmor i Borås som jag upptäckte att den var borta.
Plånboken.
Med hela mitt liv i. (Varför är man så sårbar och varför har ingen terroristorganisation insett att det är där man sa sätta in stöten?)
Jaha. Att vara plånbokslös en lördag runt första advent och precis innan man ska åka bort är ingen bra grej.
”Kan vi stanna vid Vi vinnare på Rålambsvägen?”, sa jag trött.
”Sedan får jag ringa polisen.”
Gunnar gjorde en u-sväng och stannade till.
”Hej, har jag glömt min plånbok här? En röd? Med massor av pengar och… äsch, mitt namn står ju i.”
Han tittade lite över glasögonen på mig, butiksföreståndaren.
”Jaha, och vad heter du då?”
”Hillevi Wahl”.
Långsamt gick han bakom disken och plockade upp något rött.
Min plånbok!
(Ja, jag vet, samma plånbok som jag höll på att slänga ner i en soptunna på Gröna Lund för bara en vecka sedan…)
Sällan har väl en gravid fyrtiotvååring skuttat så högt och lyckligt.
Tack alla ärliga människor!
Tack Vi vinnare!
Nästa gång ska jag köpa en trisslott också.
2 kommentarer
Du får skaffa en sådan där nyckelhållare som alla tuffa killar i högstadiet hade.
( http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=14849363 ). Men du fäster alltså plånboken i den och sätter fast den i handväskan eller i linningen på de där Lee-jeansen du berättade om tidigare.
Jag ska önska mig en sån minst i julklapp. Till mobilen, nycklarna, plånboken, almanackan, handkrämen mm. Får nog önska mig en ny handväska också så jag får plats med alla nyckelhållarna 😀
Eller köp en ”key finder” vetja. Då behöver du bara vissla för att hitta plånkan 😉