Som ni vet är jag minst sagt kluven till julen.
Numera lever jag lycklig i min trygghetszon. Men oron finns där, i magen. Vem finns där, för alla de där barnen som är som jag var?
BRIS finns, och de är en av de finaste svenska uppfinningar vi har, anser jag.
Så här skriver de om julen:
”Julen är en av de tidpunkter på året när vi behövs som allra mest. Under 2008 gjordes 569 000 försök att ringa Barnens Hjälptelefon, men BRIS hade bara resurser att svara på drygt 70 000 av dessa. Du kan göra en betydande insats för de här barnen. BRIS verksamhet är inte statsfinansierad utan bygger på bidrag från privatpersoner och företag.”
Jag undrar vad som händer med alla de andra samtalen som BRIS aldrig hinner svara på. Alla dessa rop på hjälp, vart tar de vägen?
Hjälp BRIS att hjälpa.
