Allt om barn skriver om en undersökning som Vi föräldrar har gjort. Den visar att nästan hälften, skrämmande fyrtioåtta procent, av alla svenska kvinnorna tycker att de får alldeles för lite hjälp av svärföräldrarna.
Tio procent anger att svärföräldrarna inte själva tar initiativ till att passa barnen. 28 procent skulle önska att de visade större intresse för barnbarnen.
Tyvärr så tror jag att de här siffrorna är alldeles korrekta. Och det är så himla sorligt, för tänk vad mycket de missar!
Vardagen med barn är så fantastisk. När jag får barnbarn kommer jag att hänga med dem hela tiden. De kommer att få sparka ut mig, haha!
12 kommentarer
Farmor och farfar har redan haft sin tid att stå bakom små barn. Nu är det nästa generation som bör kunna ta hand som sina själv.
Håller fullständigt med signaturen Elisabeth. Dagens föräldrar kräver alldeles för mycket av mor-och farföräldrar. Har man skaffat barn får man också ta hand om dem. Har själv barnbarn men mina barn har aldrig krävt hjälp av mig. Däremot i en akutsituation ställer man upp.
När barnen var små fick man ju pussla ihop det så gott det gick.
Vet fall där dottern ringt och begärt att farmor ska vara barnvakt för hon ska baka!!! Ge barnen en degklump så håller de sig lugna.
Jag blir nästan lite skraj när jag läser Elisabeths och Mariannes kommentarer. Skönt att inte min mor och svärmor har den inställningen.
Kräver dagens föräldrar för mycket? Jag känner mig frestad att leverera ett lika fördomsfullt uttalande om mor- och farföräldragenerationen. Men jag avstår. Själv har jag som sagt relativt goda erfarenheter, trots allt.
Jag skulle aldrig drömma om att be om barnvakt för att baka. Det är inte såna saker det handlar om.
Själv bodde jag med min familj 25 mil från släkten när våra två äldsta barn var små. Det var jobbigt, eftersom man aldrig hade tillgång till någon barnvakt. Normala saker som att gå på bio, ta en kvällskurs eller bara gå ut en promenad på tu man hand med min fru var nästan omöjligt.
Nu har vi flyttat tillbaka till våra gamla hemtrakter, och det är inte bara till vår glädje: mormor och farmor hjälper gärna till och säger aldrig nej om de har möjlighet.
Alla är glada: vi, barnen, mormor och farmor.
Och när det gäller siffrorna som Hillevi refererar till: de kanske stämmer, men jag tror det finns en annan problematik bakom. Kvinnorna har helt enkelt svårare att be svärmor om hjälp. De går och hoppas att svärmor ska erbjuda sig. Men svärmor är livrädd för att tränga sig på. Och så blir det bara en tummetott.
Själv är jag lycklig över att jag märkt hur lycklig min mamma blir när hon får vara med barnen. Så var det inte förr, när vi bodde långt bort och umgänget blev ransonerat till helger och födelsedagar.
Lång kommentar, men det här ligger mig rätt varmt om hjärtat.
Hua, för Stellan och Marianne!! Vilken inställning och vilken människosyn. Nä, det är bra att ni inte umgås med era barnbarn!! Jag kan bara säga att det är ni som är förlorare, för barnbarn är det underbaraste som finns, och att få ha dom för sej själv ibland är rena lottvinsten.
Barnbarn är LIVETS EFTERRÄTT, ju, och man ska njuuuuta länge och ofta av dom, helst utan barnens föräldrar.
jag tycker det är märkligt att man inte kan sköta ungarna själva utan att försöka tvinga sina föräldrar till det. Dom har ju sina egna liv att ta hand om. Skaffar man barn ska man se till att man klarar det själva.
Förlåt Stellan!! Jag menar naturligtvis Elisabeth och Marianne. Och nu också Noctivagus. Jag förstår inte deras uppfattning. Gillar dom inte sina barnbarn??? Det låter inte så.
Stellans kommentar är ju såå rätt. Och vad bra att ni har flyttat närmre era föräldrar så dom får njuta av barnbarnen medan tid är!!
Svar till alla. Ni har nog missuppfattat mig lite grann., men jag vill inte bli utnyttjad utan träffa mina barnbarn för att jag själv vill och inte känna det som ett tvång om jag nu planerat att göra något annat.Har själv alltid arbetat heltid även när mib´na barn var små och alltid klarat det själv utan hjälp. Mina barn vet att jag ställde upp men de visste också att jag hade krav på dem. Som vuxna säger de att det var jättebra, man hade en trygghét och visste precis vad som gällde. Mina barnbarn är nästan vuxna nu och de tycker att vi har en mycket bra kontakt. Vad jag menar äe att man inte ska förlita sig på mo-och farföräldrar itid och otid för att kunna förverkliga sig själva. Man får en känsla av att vissa gör så.
Varför ska mor- och farföräldrar (och även mostrar, morbröder osv) ses som gratis barnvakt? Om de _vill_ ta hand om barnen så är det ju jättebra, men jag fattar inte att det finns folk som _förväntar_ sig att andra ska ställa upp och passa deras barn. Mor- och farföräldrarna har ju precis uppfostrat sina egna barn, och vill kanske syssla med annat nu.
Jag vill JÄTTE gärna ta hand om mina barnbarn – den dagen jag får några. Hoppas verkligen att mina svärdöttrar tycker att jag duger. Tur också att jag har en egen dotter så att jag kan göra som Hillevi och klistra mig fast i hennes barn tills hon kastar ut mig 😉
Skulle inte drömma om att kalla det för att bli ”utnyttjad”. Ett privilegium att få umgås med sina barnbarn. Det är vad det är.
Tänker ofta på min granne som skaffade tre barn och alla tre flyttade utomlands. Hon sa att hon hade ”tagit i” (skaffat fler än planerat från början) för säkerhets skull – med de hjälpte inte. Vad sorgligt för henne och hennes man.
För mig är det ofattbart att något annat skulle kunna vara en ”intressantare sysselsättning” än lära känna sina barnbarn. Lika intressant – om inte mer – att lära känna sina egna ungar.
Jag skulle känna mig jätte glad och ärad ifall svärdottern frågade om min hjälp för att kunna ”förverkliga sig själv”. Själv hade jag ingen att fråga om hjälp så jag vet hur det känns och vill inte sätta mina närmaste i samma sits. Våra barn har tyvärr inte haft några far- eller morföräldrar att tala om. Så oändligt sorgligt. För båda parterna.
P.S. Hillevi: Vi kan turas om. När du blir utkastad kan du komma och snylta på mina barnbarn. Sedan byter vi igen när de tröttnar 😉
Usch, jag får ont i magen och blir ledsen när jag läser alla sura kommentarerna. Jag skulle så JÄTTE gärna ha velat dela glädjen över mina barn med någon annan vuxen än min man – åtminstone ibland. Hoppas vi Gud att skribenterna i denna tråd representerar minoriteten. Sorgen över icke existerande mor- och farföräldrar är som ett svart hål i mitt hjärta. Så ändligt mycket tyngre att bära än egen föräldralöshet. Tänk om vi hade haft släktingar som hade visat intresse för våra ungar! Vilken lycka det skulle ha varit..
Är det PLIKT och något NEGATIVT att vara med sina barnbarn?? Jag blir alldeles upprörd. Tack gode gud att våra föräldrar inte resonerar så! Tyvärr är de nu för gamla för att orka ta hand om våra små, så vi kan inte få nån hjälp av just dem ändå.
Men herregud, precis som om alla vill ha en heltidsbarnvakt och kräver av mor- och farföräldrar att de ska ställa upp i tid och otid! De flesta behöver väl hjälp nån gång, när de ska göra nåt särskilt där barn bara inte går att ta med.
”Vi har redan tagit hand om barn, nu vill vi ha tid för oss själva”, ”våra barn vill bara förverkliga sig” – fy sjutton, vad själviska och ogina ni låter!
Jag är ensamstående med 3 underbara barn.Farföräldrarna är helt ointresserade av dem, mormor likaså. Morfar däremot umgås gärna med sina barnbarn.