Succéregissören Maria Blom ska snart ha barn.
För första gången.
”Än så länge känns det lugnt. Det jag hoppas är att kunna hålla balansen: Att jag kan ge denna lilla människa allt – samtidigt som jag ser till att jag själv är lycklig. Jag tror man måste vakta sin personlighet, så man inte blir någon martyrmorsa.”, säger hon till Karin Thunberg.
Hon vill verkligen inte bli en sådan där morsa som lägger sig som gegg över sina barn.
”Dem kan man ju inte frigöra sig ifrån. De har kvar makten, även efter att barnen blivit vuxna. Vem klarar av att göra en sådan mamma ledsen?”
Vi säger Lycka till! Och vi menar det verkligen. Det låter enkelt i teorin. Då, när de ligger i magen. Men sedan. Då geggar man lätt in sig.
Vad säger du, Maria, ska vi fråga hur det gick om tio år?
Eller nej, förresten, du kan göra en film om det också. Tack.
2 kommentarer
Nä, det är ju så. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det där med barn.
Jag födde vår andra son här i Barcelona och jag räknade med tuffa vakennätter, men inte att vår 5-åring skulle bli så jobbigt svartsjuk.
Bebisen, ja, den sover 12 timmar per natt, redan efter 3 månader. Han är det minsta problemet.
Fast lyckligtvis har storebror lugnat ner sig och vant sig vid den nya familjesituationen. Men det var 4 riktigt jobbiga månader.
Kära nån – lätt att bli expert innan ungen kommer ut… Lätt luttrad efter 4 barn på 7 år lägger man säkert sin mamma-gegga över barnen då och då, skriker och gormar för mycket, älskar nästan ihjäl dem PMellanåt (när de sover och man hinner tänka) och kan bara konstatera att ”Allt går – utom just små barn”. Det mesta en vanesak, rutiner löser det mesta och ingen dör av godis en onsdag (=muta). Eller strunta i tandborstningen en vanlig lördagkväll. Men expert när magen växer? Tja – lätt att vara men svårt att leva upp till.