Jag blir så himla förbaskad på alla som lämnar sina sjuka barn på dagis. Nu skriver Aftonbladets krönikör Terri Eriksson att tja, det är väl inget konstigt:
”Vi har alla varit där. Vaknat upp på morgonen med ett sjukt barn och konstaterat att det faktiskt inte går att vara hemma just den dagen. Det kan röra sig om viktiga möten som inte kan ställas in, eller deadlines som inte funkar att flytta. Efter det obligatoriska vab-bråket ger man barnet Alvedon och tar det till dagis. När personalen ringer och påpekar att ungen inte är frisk kan man ju alltid låta förvånad. Ojdå – vi som tyckte att han/hon verkade rätt kry i morse. Inom sig lovar man sig själv att aldrig göra så igen. För det känns definitivt inte bra. Snarare genomruttet gentemot alla parter.”
Men stanna hemma då! Vad är egentligen viktigast, Terri? Dina barn eller din arbetsgivare?
8 kommentarer
Nja … riktigt så enkelt är det ju inte i praktiken kanske … att missa en deadline kan kanske innebära mycket surt i förlängningen & ska man hårddra det så kanske man en dag står utan jobb pga missade deadlines & alltför många avokade möten … vem ska då föda barnet som inte ens får ha sin dagisplats kvar för att mamma är arbetslös? Allt har alltid mer än en sida …
Jag måste hålla med dig Hillevi. Nu är visserligen mina barn tonåringar, men jag har också varit där med sjuka ungar. Maken och jag delade ibland på vabbandet. Man jobbade halva dagen och var hemma halva. Det går att pussla.
För oss var det kanske lättare eftersom maken är sjukskörerska och jag pedagog. Vi hade inga viktiga jobb med möten och deadlines *ironi*
Men man kan faktiskt ställa sig frågan varför man skaffar barn och vad som är viktigast: barnen eller karriären? Är karriären viktigast så kanske man inte ska ha barn? Det gäller både kvinnor och män.
Jag fick barn tidigt och kan satsa på mitt jobb nu när ungarna är stora och jag bara 40. Passar perfekt.
Jag blir tokig på föräldrar som skickar sina ungar till dagis med alvedon i kroppen, har man inget som helst samvete mot det egna barnet? Vi bor i sverige, ingen blir arbetslös bara för att man är hemma med sjukt barn, den arbetsgivare är ju bara att hänga ut i kvällspressen så får man garanterat en årslön för att vara tyst!
Sjukt att en person kan resonera så! Som du sa! hur kan man välja sitt arbete framför sitt barn?? Alla vet ju att när man är sjuk så vill man ju bara ha sin mamma/pappa!!! Jag som är egenföretagare måste stänga butiken om min son skulle bli sjuk :S Men skulle göra det alla dagar om det var det som krävdes!
Man kan ju tänka sig att lägga upp jobbet så att det inte står och faller med en viss dags arbete.
Om man har en deadline så tar man höjd för eventuellt vabbande…
Att inte kunna vara hemma är inte dåligt föräldraskap, det är inkompetens i arbetet.
Det behöver ju inte vara nåt så flådigt som en deadline eller ett möte. Det kan ju vara så att man har ett sketet timvick som man aldrig blir inringd på igen om man vabar eller sjukskriver sig själv… För vem ska försörja det bästa och viktigaste man har om man inte har nåt jobb? Lägg press på arbetsgivare som väljer bort arbetare som inte är perfekta maskiner istället för att skuldbelägga småbarnsföräldrar.
Barnen är det viktigaste vi har. Inget man SKAFFAR utan man får vara tacksam för att man FÅR ett barn. Att var hemma med ett sjukt barn är väl en självklarhet? Trodde jag i min enfald.
Jag kan säga att som förskolepersonal undrar man ibland om vi driver en vårdinrättning? barnen är helt utslitna och genomförkylda, men tydligen får man inte vara hemma om man inte har över 38 graders feber…. usch på er föräldrar som låter era barn få vara på dagis när de egentligen ska ligga hemma nedbäddade i sängen!!!