Moderns granntjej har just fått barn.
”Oj då, han ligger i säte”, sa de när hon kom in till Karolinska.
”Nej, han har huvudet neråt, det har min barnmorska kollat”, sa hon.
Barnet låg i säte.
De övertalade henne att föda normalt ändå. Efter några timmar blev det kritiskt.
”Nu måste ni bestämma om du ska föda vaginalt eller med kejsarsnitt”, sa kirurgen som kommit inrusande med skalpellen i bakfickan.
”Vi?”
De tittade på varandra.
”Men jag kan inte ta sådana beslut. Jag är ingenjör”, sa den blivande fadern.
”Dessutom blev jag tillfrågad mitt i en värk”, berättade hon.
Hon bad om en time out med barnmorskan. Utan kirurg.
”Vi fick verkligen förtroende för barnmorskan. Hon var ärlig och sa att eftersom han låg i säte kunde de inte använda sugklocka om de skulle behöva få ut honom snabbt. Men eftersom han ville ut fyra veckor för tidigt så skulle han nog vara ganska liten, så..”
De konfererade en liten stund.
”Jo, vi har fått förtroende för dig, så vi vill gärna köra på.”
”Jaha. Vad roligt”, sa barnmorskan. ”Men jag ska gå av mitt skift nu.”
”DÅ TAR VI KEJSARSNITT!”
Nu blev det inte så. Barnmorskan erbjöd sig att kolla vilka kollegor det var som skulle komma efter henne – och se om de var erfarna. Det var de och lille Arvid kom ut den naturliga vägen efter någon timme. Fast med rumpan först.
