Dockskåpslycka

Storebror har fått ett dockskåp från 70-talet. Sällan har man sett en sådan lycklig unge.
Han kan stå i timmar och möblera om.
Modern kan förfasas över att kylskåpet får stå bredvid toaletten eller att badkaret trängs in i köket – men sådana konventionella tankebanor har tack och lov inte hunnit ifatt treåringen.
Motorcyklarna ligger följdaktligen i sängen. Och brandbilen åker upp och ned för trappan.
”Ding-dong”, säger han innan han kör ut bokhyllan genom köksdörren.
Modern hejdar sig när hon vill rusa fram och rädda originalmöblerna från 70-talet.
”Ding-dong!” säger barnet och lägger husvagnen i badkaret.
”Hej, då kommer snart”, säger han till husvagnen och hans fingrar går iväg till jobbet.
Hans fingrar är hans bästa kompisar. Det har de varit sedan han föddes. De kan klättra och springa och hoppa från taket. De kan kramas och pussas och och dansa och smyga. När de trippar på tå blir hon full i skratt. Fingrarna har lärt sig mycket av Kalle Anka.
Så hon låter honom tränga in alla möbler i badrummet. Han kanske tänker renovera, vad vet hon om det? Och vad gör det om allting går sönder. Det är ju bara världsliga ting.
Men varje kväll smyger modern in i barnkammaren och ställer allt till rätta igen. Mest för att hon inte kan sova annars. Hon ställer tillbaka öppna spisen i vardagsrummet, diskbänken i köket och toaletten och badkaret i badrummet.
Innan hon somnar ligger hon och tänker att han kanske, kanske en dag kommer och frågar om hon kan göra gardiner och mattor till huset. Eller ett litet täcke eller en duk. Kanske till och med små blommor så det blir riktigt hemtrevligt. Allt i 70-talsstuk. Självklart. Åh, vad fint det skulle kunna bli!
Men hon har insett att det kommer att dröja. Det här är storebrors hus. Storebrors värld. Inte hennes.
Om hon har tur får hon komma på besök och glänta lite på dörren till hans universum.
(Vi köpte dockhuset hos fantastiska Dockhusmäster.)