Modern hade inte varit frisk sedan hon födde barn. Ja, egentligen inte sedan hon blev gravid. Åtminstone kändes det så. Den ena förkylningen avlöste den andra, med mindre avbrott för allehanda kräksjukor.
Nu, när lillebror var fem månader var hon så slut att hon fick svimningskänslor bara hon skulle gå till matbutiken. Och när hon fick en ännu en febertopp på 39 grader, så fick hon till slut nog och tog bussen till närakuten.
Doktorn var en ung man med viss likhet med Radar i tv-serien MASH. Hon visste inte om det var bra eller dåligt.
”Är det du eller barnet som är patienten?”, sa han och pekade på lillebror som jollrade lyckligt över alla lampor och blänkande föremål.
”Nej, han är nog friskast av alla”, suckade modern.
Sedan lade hon fram sitt fall:
Ständiga förkylningar. Har inte varit frisk på åtminstone fem veckor. Vaknar varje morgon och har vansinnigt ont i halsen. Feber vecka ut och vecka in. Blåsor i munnen. Hostar så resten av familjen vaknar. Svimningskänslor.
”Men framför allt är det väldigt opraktiskt. Jag har ju en till, en treåring.”
”Aha!” sa doktorn och sken upp.
”Går han på dagis? Jaha, där har du boven!”
Han verkade mycket nöjd. Detta var en glad doktor.
”Dagisbarn drar på sig en oherrans massa virus. Vilket är bra för dem, för de behöver stärka sitt immunförsvar. Men mindre bra för föräldrarna som inte utsatts för de här virusen sedan de själva var små och därför gå omking och är ständigt sjuka.”
Han tog av sig sina glasögonen och putsade dem.
”Och inom läkarvetenskapen anser vi att kvinnor är gravida i 18 månader. Under den tiden rusar hormonerna genom kroppen och ställer allt på huvudet. Din kropp suger upp varenda virus som kommer i dess väg.”
”Det hade jag ingen aning om, att vi var gravida i arton månader”, suckade modern, som tyckte att nio var alldeles tillräckligt.
”Får du sova något då?”
När han såg moderns min så nickade han bara.
”Det är inte så konstigt att du blir sjuk, sa han. Vi ska ta några prover – men jag tror bara det är virus.”
När provresultaten kom tillbaka stod det att modern var i princip kärnfrisk och till råga på allt hade ett bra järnvärde.
”Jaha. Så egentligen är mamma jättefrisk”, sa modern trött till lillebror.
”Nehej. Inte alls, sa doktorn glatt.
”Vi läkare brukar säga att en frisk patient bara är en patient som inte är tillräckligt undersökt.”
Modern skrattade.
”Så hypokondrikerna har rätt då?”
”Ja, jo, just det.”
Doktorn log stort.
”Vi hävdar också med stort allvar att livet är en sexuellt överförbar sjukdom med hundra procents dödlig utgång.”
Åt detta skrattade han högt och klappade sig för magen.
Modern kände sig om inte frisk, så något uppfriskad. Det är roligt med glada läkare, som dessutom ber om ursäkt när de tar betalt.
Hon visslade till och med på vägen hem.
Det skulle hon aldrig gjort. Mitt i en trudelutt ringde mobilen. Det var dagiset. Storebror hade nedkommit med tre stycken diarréblöjor, och det vore bra om hon kunde komma och hämta honom.
Hon var där på tio minuter.
Och sedan blev hela familjen sjuk. Igen.
