I badet

Efter fem månader skulle det äntligen ske. Modern skulle få ta ett varmt bad. Ensam. Hon hade nämligen något alldeles vansinnigt ont i bäckenbotten efter allt bärande på två barn, så hon hade faktiskt ett fullgott skäl.
Fattas bara.
Tvåbarnsmammor får inte okynnesbada hur som helst.
Fadern hade lovat att ta med sig båda barnen ut till lekplatsen en timme, så modern skulle kunna få lite lugn och ro i badet.
Men storebror totalvägrade.
”MAMMA GÅ UUUUUUUUUUUUUUUUUT”, skrek han så fort fadern försökte få på honom kläderna.
”Nej, mamma har ont i benet”, försökte modern förklara. Bäckenbottensuppluckring var för komplicerat. Hon ville ju inte heller att de små liven skulle få livslånga skuldkänslor för vad de åsamkat sin ömma moder.
”MAMMA GÅ UUUUUUUUUUUUUUUT!”, insisterade barnet.
Han tänkte aldrig i helsicke gå ut om inte hon gjorde det. De fick ta till plan B.
Hon kanske kunde bada i alla fall. Trots att de var hemma. Bara sjunka ner i värmen en stund. De hade ju trots allt investerat i Disney Channel, så det skulle kunna gå…
Hon tappade upp badvatten. Hett som i helvetet och med några droppar julklapps-luktagott i. Hon smög ut i badrummet.
Lillebror tjöt av trötthet. Men hon skulle inte, hon skulle inte… pappa kan också, upprepade hon i sitt inre. En timme med båda barnen borde han klara efter fem månader.
”Titta Piff och Puff!”, hörde hon storebror säga. En av dem var i alla fall nöjd.

Aaaah!
Hon blundade. Det varma vattnet omslöt hennes trötta slitna lekamen. Hon hade knappt fått sova något i natt heller. Kräksjuka och trippelvaccin satte stopp för det. Hon förtjänade verkligen det här badet. Gud vad skönt det var…
”Mamma vad gör du?”
Det var storebror som hade hittat henne.
”Mamma ska bara bada en liten stund. Så att det onda i benet går över. Jag kommer snart, älskling…”
”TITTA MAMMA BADAR!”, ropade storebror ifall det var någon i huset som missat det.
”Ja, älskling, jag…”
”Brrrrrrrrrrrrmmmmmmmmmm”, sa storebror och körde sin fyrhjulsdrivna jeep med tillhörande husvagn över magen på sin ömma moder.
”Älskling, om jag bara…”
”Brrrrrrrrrmmmmmmmmmmmmmmm”, körde jeepen över hennes huvud, bål och mjölkstinna bröst. Jäklar vad ont det gjorde.
”Älskling, bara en liten stund…”
”Jag också bada!”, storebror klappade sig glatt på magen.
”Ja, sen älskling, men just nu har jag så ont i benet så…”
”Jag också bada!”. Nu lät han bestämd. Det var ingen fråga längre.
”Nej, älskling, inte nu, sen…”
”JAG OCKSÅ BADAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!”
Han bankade bilen i badkaret i ren ilska.

Fadern tittade in för att se vad det var som stod på.
Modern försökte hindra storebror från att kliva i badkaret med byxor, tröja och blöja.
”Han vill också bada”, suckade hon.
”Jo, jag hörde det”, sa fadern och försökte hindra lillebror från att kasta sig ut från axeln i ett kamikazehopp samtidigt som han förklarade för storebror att de kunde bada sen. Senare. Om en liten stund.
Storebror lubbade surt efter sin pappa ut ur badrummet. Modern blundade igen. Okej. Nytt försök. Njuta. Sjunka ner. Räta ut benet. Slappna av. Andas.
Det hann gå exakt tjugo sekunder.
”TITTA MAMMA PAPPRET BADAR!”
Modern tittade förskräckt upp.
”TITTA PAPPRET BADAR!”
Och visst badade pappret. Och inte vilket papper som helst. Utan deklarationsblanketten. Runt hennes håriga ben slingrade sig nu rödrosavita pappersslamsor som för inte alls många minuter sedan innehöll väldigt viktiga siffror.
Modern kunde inte hejda sig. Hon började skratta hysteriskt medan hon försökte fånga upp slamsorna. Hon lade dem på badkarskanten. Men storebror trodde att det var någon ny jätterolig lek och kastade tillbaka slamsorna i vattnet.
”TITTA PAPPRET SIMMAR!”
Hehehe, skrattade modern och jagade deklarationsslamsor.
”TITTA PAPPA!” sa storebror stolt och kastade ner ännu mera papper när fadern kom tillbaka in in badrummet.
Den här gången var det senaste SGI-beskedet från försäkringskassan. De gröna slamsorna blandades med de rosaröda.
”Hehehe”, sa modern.
”Hehehe”, sa fadern.
”Jag också bada?”, frågade storebror igen.
”Nej, älskling”, du ser väl vilken sörja det är här…”
”JAG OCKSÅ BADAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!”
Modern tittade på fadern och suckade.
”Okej. Men han kommer aldrig att få jobb på Sturebadet.”

3 kommentarer

Vilket roligt inlägg =)
Läste ut din bok ”En fuskmammas bekännelser – första året.” för några dagar sedan.. Skrattade en massa och fick en annan syn på mitt liv som småbarnsmor. Så nu tänker jag ofta på boken och försöker påminna mig själv om att andra faktiskt också har det jobbigt på någorlunda samma sätt. Tack för boken. Hoppas allt går bra för er allihop. Hälsningar /Samira med en 15 månaders dotter.

Kunde varit jag och min yngsta! Finns inte på kartan att hon skulle låta mig ligga ensam i badet. Eller för den delen gå på toaletten. Eller gå upp och klä på mig i sovrummet utan sällskap.
Inte ska mammor behöva vara ensamma heller.
Älskar din blogg, förresten.

Nu har jag suttit här vid din blogg och bara njut länge länge… Glömde helt bort att solen lyser med sin frånvaro och att sandlådan ligger långt långt under snön!
Inte ens påminnelsen om att det snart är ”dax att deklarera” fick mig att sluta le… så härligt!
Hoppas nu att siffrorna och det onda (förtränger)fixar sig trots eller ska vi säga mha det våta…
/Skruttens mamma