Dålig täckning under täcket

Fadern har begåvats med en ny mobil. En tjusig sak med bild och femtioelva moderna funktioner. Det är bara det att man aldrig kommer fram.
Dålig täckning, lyder den ständiga ursäkten. Modern har varit ganska upprörd över att det inte har gått att nå fadern. Men det tog fadern en dryg månad att lämna in den på service – och då bara för att modern fick ett frispel när hon stod med ett skrikande barn i famnen i ett brutalt snöovädret och inte visste var hon skulle hitta resten av familjen.
När hon äntligen hittade dem skällde hon i flera kvarter.
Dagen efter lämnade han in telefonen.

Hemma är det också taskig mottagning. Speciellt under den pågående folkvandringen på nätterna.
Först somnar storebror i sitt rum. Därifrån hämtas han och får ligga i stora dubbelsängen med fadern, medan modern och lillebror ligger i brorsans säng och ammar sig igenom nätterna.
Allt för att så många som möjligt ska få sova så mycket som möjligt.
Men nu ska dessutom storebror prompt in till modern. Inte bara en gång, utan tio gånger per natt.
Lillebror är ganska högljudd och väcker storebror, som måste klappas om, och Plopp! så åker bröstet ur lillebrors mun. Det tar ungefär en och en halv sekund innan han gormar över detta terrorattentat. Och väcker brorsan som måste klappas om och…
Och ingen får sova.
Jo, förresten.
Fadern.
Han kommer in till modern vid 02-snåret.
”Han vill vara hos dig”, säger han.
Sedan går han och lägger sig. Och sover! Modern hör de nöjda snarkningarna ända in till sig. Mellan barnens gruffanden och klagotjut. Hon ligger i någon slags förvrängd, skruvad ställning, för att kunna räcka till för båda barnen. Hon har kramp överallt och undrar varför man inte har brösten i SIDORNA i stället… hur sjutton har gud tänkt där egentligen?
Hon ligger och svär och hetsar upp sig själv. Hur har han bara mage och ligga därinne och sova? Han kunde väl åtminstone hjälpa till med ena barnet?!
Klockan fyra börjar hon ropa på honom.
”Gunnar!”
Inget svar.
”Guuuuuuuunnarrrrr!”
Det enda som hörs är snarkningarna.
Hon försöker igen. Och igen. Och igen. Allt högre, allt ilsknare. Till slut låter hon som ett brandlarm.
”GUNNARGUNNARGUNNARGUNNARGUUUUUUUNNARRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!”
Nu sitter storebror upp i sängen och tittar roat på henne. Vad är det för tokig lek mamma och pappa leker mitt i natten.
Modern suckar och drar lillebror ur vacuumgreppet om bröstet.
Plopp!
Han famlar redan efter henne igen. Men han får vänta.
Hon tar storebror i handen och stormar in till fadern.
”HÖRRUDU!”
Fadern flyger upp ur sängen och tittar sig förvirrat omkring. Var är han? Varför är det så mörkt? Varför är det lejon och giraffer i fönstet? Och vem är människan som står mitt på golvet och gormar?
”Jag har försökt ropa på dig hundra gånger och säkert väckt grannarna! Men du hör visst inte ett smack! Du kan ju inte bara ligga här och toksova när jag ligger med två dödströtta, skrikande barn? ELLER TYCKER DU ATT DET ÄR RÄTTVIST?”
Fadern försöker fortfarande se något i mörkret. Han börjar skönja lite konturer nu.
”Eh. Näe.”
Han hittar lite kläder att ta på sig och funderar på vad han borde göra. Modern klampar ut i vardagsrummet och sätter sig i mörket med storebror i famnen. Fadern lubbar efter. De säger ingenting på tio minuter. Lillebror verkar ha somnat. Storebror somnar med modern i fåtöljen. Hon vågar knappt röra på sig. Hon vågar knappt prata. Då vaknar de väl igen.
”Förlåt. Men jag hör ju ingenting när jag sover sådär. Jag är bara så jäkla trött, jag också”, viskar fadern i mörkret.
”Jag vet. Det är som med mobilen. Ingen mottagning”, viskar modern tillbaka. Det känns lite bättre nu, när de åtminstone är vakna tillsammans.
”Ja, väldigt dålig täckning under täcket.”
Hon hör att han ler i mörkret.
”Kan man lämna in toksovande fäder på service också?” undrar modern.
”Jag ska kolla, det första jag gör i morgon bitti”, lovar fadern.

2 kommentarerSkriv en kommentar

  1. Känner så himla väl igen mig. Mannen sover som en stock trots skrik, gråt osv medan jag vaknar av minsta pip och är vaken i flera timmar. Vill jag att han ska gå upp på natten får jag sparka ur honom ur sängen… Fast då går han oftast upp utan protest 🙂

  2. som här då. Ä*r det någonting som är specifikt för män? De kan sova sig igenom ett världskrig. Vi kvinnor vaknar av ett muspip.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.