Förr kunde modern ha ett rikt fantasiliv innan hon somnade. Ingen tanke var för stor för att tänkas. Det kunde handla om allt från hur det gick till när hon tog OS-guld på tusen meter bröstsim – till hur hon charmade någon muskulös hunk i en tv-serie och de hade vild sex i bungalowen på stranden på en paradisö.
Sådana ansträngade tankar orkar hon sällan med nuförtiden. Hon är alldeles för trött. Dessutom har hon huvudet fullt av annat. Som att planera inför morgondagen. I detalj.
Fåsenu, tänker modern.
Ska vi ha pasta till lunch i morgon? Pasta och vadå?
Modern försöker hålla igen lite, så hon vill göra en grönsakssås. Men det gillar inte resten av familjen. De vill ha någon fet ostsås som görs på pulver och mjölk.
Jaha, då får jag göra min grönsakssås på den stora plattan, medan de rör ihop ostsåsen på mittemellanplattan längst in. Och så kokar vi pasta.
Modern vill ha fullkornspasta, men det gillar inte barnet. Han vill ha snabbmakaroner.
Modern suckar.
Aldrig i livet att jag äter snabbmakaroner, då får vi koka två kastruller med pasta.
Därmed är alla fyra plattorna på spisen upptagna.
Alla fyra plattorna!
Modern blir så uppjagad över detta att hon får kramp i benen.
Vi som har så litet kök, ska vi trängas framför spisen? Vi kommer ju att knuffas jätttemycket och bli sura på varandra.
Hon suckar.
Och tänk så varmt det kommer att bli om alla plattorna är på gång samtidigt. Det kommer att bli som i en bastu med imma på fönstret. Då måste vi öppna köksfönstret, tänker modern.
Fast, är det så bara egentligen? Det är fortfarande tio minusgrader ute, och då vet man ju hur dragit det är på golvet. Stackars barn, där ska han krypa omkring. Han börjar redan bli förkyld.
Modern suckar och försöker lägga sig på andra sidan för att somna. Men det går inte.
Har vi förresten mjölk hemma så det räcker till ostsåsen?
Hon stirrar rakt in i väggen. Om hon går upp och tittar efter i kylskåpet så väcker hon garanterat barnet. I stället försöker hon leka kylksåpsmemory och komma ihåg precis allt som fanns i kylskåpet när hon senast tittade in.
Fåsenu, på översta hyllan låg två senapsflaskor och en ketchupflaska. En ketchupflaska? Det var konstigt, sa inte fadern att ketchupen var slut? Varför ligger flaskan kvar då?
Hon tittar på fadern. Han snarkar. Ett stund överväger hon att väcka honom och fråga. Men hon tror inte att han skulle förstå vad hon pratade om. Hon skulle nog inte få ett bra svar.
Var var hon nu? Jo, översta hyllan, ja. Och hyllan under, där stod keson, minst två burkar, undrar när deras bäst före datum går ut. Det måste hon komma ihåg att kolla, det första hon gör i morgon. Och äggen. Hur många ägg? Hon har inte en aning. Fler än fem och mindre än tio. Men hon börjar tröttna på ägg, så det kan göra detsamma. Står inte barnens chokladkex där också? De som retas varje gång hon öppnar kylskåpet. Gud, vad hon är sugen. Herregud, att man kan längta så efter chokladkex
Nej, nu får hon skärpa sig.
Hallonsylt finns det en bytta också. Eller var det lingonsylt? Är det lingonsylt så kanske de kunde göra blodpudding någon dag. Det var länge sedan. Fast den har stått där väldigt länge. Tänk om den är möglig. Usch, fy för satan. Det måste hon också kolla när hon vaknar. Ett paket fil och ett paket mjölk och tre paket bacon. Det var från när hon åt ägg och bacon varje morgon. GI-dieten. Nu orkar hon knappt se åt baconpaketen. Hon kanske skulle ta och frysa in dem. Kan man frysa in bacon? På samma hylla ligger förresten tre gamla filmrullar, från den tiden de använde en vanlig kamera. Numera tar de bara digitalkort. Så varför ligger filmrullarna där? De borde de verkligen slänga. Eller får man det, i vanliga sopnedkastet? De kanske är giftiga, ungefär som batterier? Då måste hon gå bort med dem till grovsoprummet. Fy vad jobbigt. Eller ska hon kanske ge dem till svärmor när hon kommer? När var det hon skulle dyka upp förresten? Herregud vad mycket hon måste kolla i morgon. Och inget anteckningsblock har hon vid sängen att skriva upp allt på. Det har alla stora tänkare, det har hon läst någonstans. Då sover de bättre. Hon måste köpa anteckningsblock i morgon.
Vilken hylla var hon på nu då?
Modern sliter åt sig en extra kudde från fadern, som bara vänder sig åt andra hållet och snarkar vidare. Typiskt män.
Jo, hon hade kommit till filmrullarna, just det. Förresten, nämnde hon inte ett paket fil och ett paket mjölk? Jo, tamejsjutton, och om de låg på hyllan så var det för att det redan står ett paket av vardera i kylskåpsdörren. Alltså har de mjölk så det räcker! Voila!
Äntligen kan modern slappna av. Hon vänder sig in mot väggen och drar täcket högt över näsan och tar några djupa andetag.
”Men det är nog bäst att jag lagar min pastasås innan vi drar igång de andra tre plattorna”, muttrar hon innan hon somnar.
”Vad trött du ser ut”, säger fadern nästa morgon.
”Svårt att somna”, gäspar modern.
”Något speciellt?”
”Nej, men vi ska ha två sorters pasta och två sorters sås till och jag ska göra min sås först för annars måste vi ha igång alla plattorna på en gång och då blir det så varmt i köket så vi måste öppna fönstret och då blir det kallt på golvet och barnet är redan förkylt.”
Fadern blinkar. Han har för länge sedan lärt sig att inte säga PMot.
”Och vi har mjölk så det räcker”, säger modern medan hon går in i badrummet för att duscha.
Fadern klappade barnet på huvudet och suckade.
”Fråga inte. Vissa saker har inte ens pappor svar på”.
CITAT:
”Jag älskade det. Befrielsen var total: Inga intellektuella krav. Inga krav på produktion eller kreativitet. Ingen tidspress. Bara jag, Majsan, plastankor, Semperburkar, bajs och oceaner av tid. Jag upplevde ett oerhört lugn. I ett par dagar.”
(Journalisten Kalle Dixelius om pappaledigheten)
