Alla andra blir med barn. Det ploppar upp magar till höger och vänster och de kommer fram i busslaster och smeker sig på magen och säger att vi har någonting som vi vill berätta…
”Håll käften!” vill modern säga.
Men sedan blir hon alldeles våt i ögonen för det är ju så vackert alltihopa. Alla dessa nya små människor och tänk att få bli sådär välsignat gravid igen och… Hon är tvungen att borra in näsan i bröstet på fader. Det blir en stor, våt fläck efter allt snor. Han försöker generat torka bort det. Men det är i alla fall ingen som ser. Alla andra tittar på Magen.
Modern tittar på sin egen putande mage. Hon suckar. Det är bara gaser.
Hon vill också ha mage. En sådan där liten, liten femmånaderskula som är som ett introvert universum. Hon vill också bära omkring på ett universum! Hon vill, hon vill, hon vill!
Hon känner sig som barnet som börjar komma in i trotsålder och bara kastar sig handlöst ner på marken när han inte får dyka ner i en vattenpöl mitt på Fridhemsplan. Snart kommer hon också att kasta sig ner på marken och banka huvudet i en lyktstolpe. Jag vill! Jag vill! Jag vill!
Till och med Kalles mamma är var redan i tionde veckan trots att de hade haft så svårt att bli gravida förra gången. Kalle fick de göra med hjälp av provrör. Men det behövdes minsann inte denna gången. Plopp! Så satt hon där med rosiga kinder och sa att hon kände sig lite illamående. Modern ville kasta sig ut från åttonde våningen och skrika JAG VILL OCKSÅ MÅ ILLA! JAG VILL OCKSÅ KRÄKAS! Men fadern höll hårt i henne och sa att jamen det var väl trevligt för Kalle att få ett litet syskon.
”Jag vill också ha ett syskon!” grät modern och kastade sig framför fötterna på fadern så fort de kom innanför dörren hemma.
”Nu är det väl lite sent påkommet. Båda dina föräldrar är döda”, sa fadern och slingrade sig ur moderns grepp runt fotlederna.
”Till Elliooooooooot!” sa modern och lät mest som en ledsen ångbåt.
Fadern suckade och hämtade tio milliliter hostmedicin till modern. Sedan tog han en slurk själv också.
”Jag läste någonstans att båda ska ta det om det ska få fart på slemhinnorna”, sa fadern.
Modern var beredd att halsa hela flaskan. Men fadern sa att den skulle räcka ett tag. Innan modern hann protestera började både hennes mobil och faderns att pipa.
GO! GO! GO! stod det i displayen.
Fadern hade fått ett likadant.
”Vad är det här?”
”Ägglossnings-sms”, sa fadern stolt.
”Hur kan mobilen veta när jag har ägglossning?”
”Gravid.se. Man går in och fyller i ett formulär. Sedan är det bara att tuta och köra.”
Modern var tvungen att skratta.
”Okej. Jag tutar – du kör.”
Men det blev inga barn gjorda den här gången heller och till slut ringde modern desperat till sin barnmorska.
”Jaha, ja du är ju lite till åren komna och då kan det ta lite tid.”
Det var inte precis det som modern ville höra.
Men hon fick i alla fall en tid hos doktorn så de skulle kunna kolla att hon över huvud taget hade ägglossningar.
Det var lite nervöst, för hur gick sånt till egentligen? Och så desperat var hon väl ändå inte?
Men doktorn var en hurtfrisk kvinna i fyrtioårsåldern och modern hann knappt berätta att de försökt få barn i åtta månader förrän hon glatt deklarerade:
”Då ska vi hjälpa dig med det!”
Doktorn började rita siffror på ett papper och sa att modern skulle få fem piller att ta, ett om dagen i fem dagar. Sedan skulle de kolla hennes hormoner.
”Och sedan dag 12, 14, 16 och 18 så… hm!”
Hon tittade menande på fadern.
”Hm?” sa modern.
”Sex”, översatte fadern.
”Jaha. Jadåså.”
Hon tittade en stund på pappret.
”Men varför får man bara ha sex varannan dag?”
”För att spermierna måste mogna”, sa doktorn.
”Då är det större chans att de orkar tränga igenom ägget.”
”Tänk vad lite man vet”, sa fadern.
”Vi kanske har haft sex för ofta?” sa modern förvånat.
Doktorn låtsades inte höra detta.
”Men tänk om jag inte blir med barn i alla fall då,” sa modern.
”Då ökar vi bara dosen, så är du snart gravid. Har man fått barn en gång så är det inga problem att få ett till,” log doktorn.
