Barnets fader skulle ta över markservicen i hemmet – och modern skulle ut i arbetslivet igen. Modern stålsatte sig och ringde försäkringskassan.
Att begripa föräldraförsäkringen är ingen lätt match. Modern undrar ofta varför de slösade bort matematiklektionera i skolan på att räkna ut hur lång skugga blev på en flaggstång som var si och så lång om solen stod ungefär så på himlen. Hur mycket nytta har hon haft av det i livet? Eller varför man fick räkna ut var två bilar möttes om den ena startade från Ystad kl 06.00 och körde i 60 kilometer i timmen och den andra startade i Haparanda och körde i 120 kilometer i timmen. Modern undrade alltid varför ystadmannen var tvungen att gå upp så tidigt och varför kröp han omkring på vägarna i 60 kilometer i timmen? Vad hade han för skitbil egentligen? Och Haparandamannen som körde i 120 knyck genom vildmarken – hade han hembränt i bagageluckan? Sådant får man aldrig reda på på mattelektionerna.
Och inte får man lära sig hur föräldraförsäkringen funkar. Se det hade varit något det! Då hade man kanske klarat av att ringa försäkringskassan utan att få ångest. Men nu satt modern där, totalt oförberedd för livets prövningar och mumlade för sig själv om SGI och FP och garantidagar och lägstanivå och kalenderdagsberäknad ersättning och grundnivå och basbelopp och årsarbetstid och semestergrundande dagar och…
”Välkommen till försäkringskassans servicetelefon. För barn och familj tryck ett, för intyg tryck två… för egen sjukdom tryck tre och för övriga blanketter tryck fyra… Vill du anmäla uttag av föräldrapenning, tryck tre… har föräldrarna rätt till föräldrapenning under 480 dagar… anmälan kan göras tidigast 30 dagar innan du vill ta ut… är 80 procent av den sjukpenninggrundade inkomsten delat med 365 eller lägst… med undantag för 60 reserverade dagar… som kan ersättas enligt sjukpenningnivån… under 480 dagar… är 80 procent av den sjukpenninggrundade inkomsten…”
Modern fick blodsockerfall. Hon var tvungen att lägga på och ta en smörgås. Sedan försökte hon igen.
”Välkommen till försäkringskassans servicetelefon… tryck först ditt eget tiosiffriga personnummer..”. Neej, hon klarade inte det här. HON VILLE PRATA MED EN MÄNNISKA!
Det var telefonkö som var längre än till Haparanda. Där fick man för att man var besvärlig och ville ha lite mänsklig kontakt. Modern försökte hålla koll på barnet, samtidigt som hon lyssnade på vad automatrösten sa i telefonen.
”…du har plats nitton i kön…”
Barnet försökte krypa in under soffan. Han blev väldigt arg när det inte gick. Modern fick lägga ner telefonluren och hjälpa honom till en plats närmare henne. Men barnet kröp snabbt iväg. Modern suckade.
”…du har plats arton i kön…”
Barnet kröp in under matsalsbordet i vardagsrummet och fick syn på sladdarna som ännu inte barnsäkrats. Han satte sig och började dra i dem.
”Nej, snälla du… kan du inte…” Hon fick lägga luren ifrån sig igen och krypa in under bordet efter barnet och med milt våld lossa hans händer från sladdarna och lyfta bort honom trots vilda protester och sätta homom på en plats närmare henne.
”…du har plats femton i kön…”
Barnet kröp in i köket och nu såg hon inte vad han gjorde längre och hade hon lagt undan knivarna ordentligt nu då och tjong! där drog visst barnet ut en kökslåda och fick den i pannan och det var inte populärt ajajaj… Hon sprang dit och blåste på pannan och sa att du får vara lite försiktig och du är nog trött och lillgubben och kom och sitt med mig i stället.
”…du har plats åtta i kön…”
Barnet vred sig som en speedad ål i hennes knä. Han drog i näsan och öronen och i örhängena, nej snälla släpp, det gör ont på mamma förstår du… och kastade sig över tangentbordet på datorn och raderade ut allt hon skrivit den här morgonen… jahaja, suck… och försökte slita telefonen ur handen på henne…
”…du har plats fem i kön…”
Snälla älskling, kan du inte sitta lite still… imse, vimse spindel… nej, akta sladdarna… nej, inte håret, inte dra mamma i håret… såja, såja… inte skrika, vi är snart framme nu, snart…
”…du har plats tre i kön…”
Snälla du, släpp telefonen… såja, och så släpper du sladden… släpp sladden, älskling…
”…du har plats två i kön…”
Nu. Nu!
”Försäkringskassan, Anneli Skogholm…”
”Hej, åh, vad bra… jag skulle behöva… *klick*”
Barnet hade dragit ut sladden. Modern tittade på barnet. Sedan tittade hon på den sladdlösa telefonen. Och på barnet igen. Barnet såg väldigt nöjd ut. Modern blundade. Räknade till hundra. Sedan gick hon ut till barnets fader.
”Du får ringa försäkringskassan.”
”Men skulle du inte…”
Modern blängde på honom.
”Okej, jag ringer försäkringskassan… men hur var det nu med SGI och garantidagar och hur många dagar har vi kvar att ta ut och är det fyra eller fem dagar vi tar ut i veckan och…
Modern gick och låste in sig på toaletten.
