I dag sprang vi Topploppet, jag och kidsen. Det är ett lopp som tidningen Topphälsa arrangerar. Och jag måste säga att det var ett av de roligaste lopp jag har sprungit! Det var fullt med överraskningar utmed vägen, speciellt i uppförsbackarna. Mycket underhållning och det rökfyllda partytältet efter två och sju kilometer var bara en av överraskningarna. Då sprang jag faktiskt och garvade!
Jag hade ju värmt upp innan mitt eget lopp genom att springa med alla tre barnen. Föst Lykke som sprang 200 meter med sin kompis Estelle. Och jag blev riktigt rörd, för de var så himla bra!
Sedan var det Movitz tur att springa, 1 200 meter, och trots att han fick håll nästan meddetsamma så sprang han glatt vidare och småpratade med de andra killarna i samma åldersgrupp.
Elliot kutade för kung och fosterland, även han 1 200 meter, och gjorde liksom Movitz en high five med Kamratpostens kanin som var en skön maskot på tävlingsområdet. Och därmed hade vi säkrat tre medaljer till familjen. Plus välfyllda goodiebags och ballonger.
Jag hade fått med mig Zandra, som sprang sitt första millopp och hon var superstark. Och snabb!
Själv fick jag göra en SOS efter första 5 kilometersrundan. (Vilket är löparspråk för stanna-och-skit), men trots det så spöade jag min Tjejmilentid. Och hade man räknat bort SOS-tiden, så låg min miltid på 1.00.59. Nästa gång tror jag att jag ska satsa på att komma under timmen!
Så här glada var vi efteråt, Zandra och jag. Och inte undra på det. Topploppet var ett toppenlopp, verkligen. Med både hjärta och humor. High five på det! Vi ses nästa år.
2 kommentarer
Bara ett litet tips om SOS – ta gärna med en plastkasse att förrätta gärningen i, så det går att knyta ihop och slänga i en papperskorg. Veckorna efter lopp är skogarna runtomkring riktigt vidriga att gå i, och det är ju synd. Löpning är så fantastiskt, men det har lite underlig baksidor. 😉
Jag gick såklart på bajamajorna. Vill jag bara påpeka. De fanns prydligt uppställda efter 5 kilometer. Tack för det.