Vi checkade in på Tekniska museet i dag. Med alla tre kidsen. De har ju haft så himla mycket ståhej kring sin Nasa-utställning. Och de brukar ju vara så bra, Tekniska, med grejer för alla tre barnen. Lite för den stora, lite för mittemellankillen och lite till lilltjejen.
Men jag måste säga att jag blev ganska besviken. För det första har de tagit bort allt det vanliga, där ungarna fick pröva grejer själv. Sedan har man släckt ner allting, så det bara är mörkt, mörkt, mörkt och gjort utställningen till en labyrint där det är lätt att tappa bort varandra.
Kanske hade det funkat om vi bara hade de stora killarna, men med lilltjejen blev det bara mörkrädsla och bär mig, mamma, bär mig!
”Har du någon banan kvar?”, frågade jag Gunnar.
Men den hade han ätit upp. Typiskt.
Så vi lallade runt där och försökte intressera killarna för allting som stod bakom glas och Icke Fick Vidröras och säkert var superjätterymdnörigt om man är lagd åt det hållet, men det gick inte något vidare med våra barn, de rusade hela tiden vidare, i den vilda jakten efter det roliga.
När vi äntligen såg ljuset, så visade sig bara vara Nasas egen butik (?) med rymddräkter för barn för 350 kronor, byggsatser för rymdstationer för mellan 300 och 1000 spänn, eller en sketen keps för 100 bagis.
Nej, nej, nej, fick vi säga när ungarna ville ha, ha, ha.
Tillbaka in i mörkret, dårå.
Och var är pappa och Movitz?
Leta, leta, leta. Bära, bära, bära lillflicka.
Till slut hittade vi både halva familjen och lite av det vanliga experimentandet och prova-på-andet, undangömt i källarvåningen. Där kunde vi pusta ut en stund medan blodsockret sjönk ännu längre.
”Nej, nu måste vi banne mig fika”, sa jag när jag höll på att svimma.
Och i fikarummet, visserligen lokaliserad i en totalt ocharmig hangar intill den fina restaurangen, hittade vi till slut lite pyssel som kunde sysselsätta barnen en halvtimme. Var det verkligen värt 95 spänn per skalle? Nej, knappast.
”De ska ha utställningen fram tills i november”, sa Gunnar.
”Okej, då vet vi att vi inte behöver åka hit förrän den är slut”, sa jag.
”Precis, exakt.”
Men kolla gärna in nördkafékvällarna. De verkar superintressanta.