Katerina Janouch går hårt åt curlingungarna och framför allt deras knasiga föräldrar i nya tv-serien Ung & Borskämd. Haha!
Ja, jag har ju också sett programmet och har fått dåndimpen precis som Katerina. Tyvärr är de här ungarna, och deras föräldrar inte några ovanliga företeelser. Visserligen är de kanske lite extrema i programmet.
Men överallt omkring mig ser jag hur så kallade välmenande föräldrar curlar sina barn.
”Är det inte ofta ensamstående föräldrar, dessutom?”, sa Gunnar i går.
Jo, jag tror att det är huvudet på spiken.
Är det något slags dåligt samvete man försöker döva. Jag vet inte.
Men Ung & Bortskämd kommer garanterat att bli höstens snackis.
Och att mitt älskade Nordic Military Training är med på ett hörn i tredje avsnittet och försöker få ordning på torpet är inte heller helt fel. Jag kan knappt bärga mig innan jag får se själva väckningen.
5 kommentarer
Jag tycker både du och Katerina inte tänker efter särskilt mycket. Vi vet väldigt lite om dessa barns/vuxnas totala situation. Men om Isabella vet vi att hennes pappa låg sjuk i hemmet 10 år och mamman vårdade honom till slutet. Vilken prestation! Men nu, när det finns möjlighet, försöker de göra det bästa av situationen. Ingen av de verkar heller lida av sitt leverne. Tjejen är helt OK. Kommer att gå bra för henne känner jag i mamma-tån.
Men Eva, som förälder gör man ju sina barn en stor otjänst om man skämmer bort dem för mycket – och då menar jag förstås inte med kärlek. Att man som 22-åring (eller mer…) inte kan eller vill städa, laga mat, plocka undan sin tallrik, tvätta, jobba, tycker du att det verkar klokt? Den förälder som låter sitt barn handla vad som helst och för vilka summor som helst på sitt eget kreditkort ger ju inte heller (det mer eller mindre vuxna) barnet någon chans att förstå pengars värde.
Psykologen Bengt Grandelius menar till exempel att de här curlade barnen får svårigheter i sina parrelationer, eftersom de har svårt att hantera motgångar.
Att de inte tycks lida av sitt leverne är väl en sanning med modifikation. Så länge de bor hemma hos mamma och pappa eller blir fortsatt servade kanske de är nöjda. Men ska de leva så resten av sina liv, menar du? Och hur ska de lära sig hantera relationer med andra människor som inte alltid sätter dem i första rummet? Hur går det på jobbet?
Reaktionen är överdriven. För det första har det nog överdrivits i programmet för att det ska bli debatt, bli uppmärksammat. För det andra klarar sig nog dessa ”barn” utmärkt så småningom, dom måste en gång lära sig och då gör dom det. Dom flesta är ju födda med självbevarelsedrift.
Jag håller inte med dig Mina. Många ungdomar blir handikappade av sina föräldrar. De bor hemma alldeles för länge, vågar inte söka jobb själva, vågar inte bo själva. De hamnar lätt utanför arbetsmarknaden eller i eviga hjälp-insatser av arbetsförmedlingen eller det nätverk deras föräldrar har.
De kan inte laga mat själva, inte tvätta, inte städa.
De blir beroende av en omhändertagande partner och står handfallna om de blir lämnade.
Jag tycker att det är en rätt taskig start de får av sina föräldrar. Och det här är inget dokusåpa-problem. Det finns överallt omkring oss.
Jag curlade väl mina barn ganska mkt, dom har ändå blivit väldigt självständiga och aldrig kommit hem med ngn tvätt eller dylikt, flyttade också hemifrån tidigt. Min son kom dock hem en vända av olika skäl och oj vad mkt svårare det hade blivit att få en lägenhet bara på dessa år. Han lyckades dock få en andahandslägenhet efter ½ år men det tog 4 år innan han kunde få en bra lägenhet med förstahandskontrakt, han hade och har ändå otroligt mkt kontakter (är ett socialt geni). Minns Kerstin Thorvall som berättade om sina 4 söner, en hade blivit extremt självständig och kom aldrig hem med tvätt och bad aldrig någonsin om ngn hjälp medan en annan av hennes söner gärna bad om både det ena och andra, ändå likadant uppfostrade, tror det där med självständighet ganska mkt beror på personlighet. Det där med att hämta sina tonårsbarn på natten handlar ju faktiskt om säkerhet, vi bor ju verkligen inte i Bullerbyn.