I går var jag och föreläste på Torekälla i Södertälje. Det är IOGT-NTO:s gröna och sköna oas för barn och vuxna. Inte minst för alla dem som kommit hem från behandling och ska ta steget ut i vardagen.
Föredraget handlade som vanligt om ätstörningar och pappalängtan – men också om att vända det dysfunktionella till något funktionellt. Hur man lyckas bli en bra förälder, när man har haft en taskig start.
Och vissa människor stannar kvar i hjärtat. Så är det alltid. I går var det en pappa som var så uppenbart tagen efter föredraget.
”När min dotter såg annonsen om ditt föredrag, om ätstörningar och pappalängtan, då pekade hon på det och sa ”Dit ska du gå och lyssna, pappa”!.
Han hade sugit åt sig allt jag sa, som en svamp, rörd och tagen, och jag var bara tvungen att krama om honom.
För jösses vilken kärleksförklaring han hade fått från sin tonårsdotter. Det blir inte vackrare än så. Vilken dotter! Och vilken pappa! Fantastiskt.
