Movitz nya kompis: En gräshoppa

Vårt liv är rätt fyllt med insekter och småkryp just nu. Flugorna dör verkligen som flugor i värmen. I går hittade jag en massgrav under kökssoffan. Yuck.
Och i natt fick ungarna skottpengar på myggorna och de andra flygfäna. En spänn per varje dödad mygga, fem för en Janne Långben. (Det var de själva som satte priserna). Vi försökte locka med tio spänn för den som somnade först – men den lätte gick inte med de här ungarna…

Men annars gillar jag djurlivet. Det är underbart att se dessa killar som hemma i stan kan sitta fastklistrade vid tv:n – att faktiskt vara ett med naturen här ute. De får så många nya kompisar hela tiden. Just nu heter Movitz nya kompis Kalle Stropp och är en brungrön gräshoppa. Han får sitta med vid frukostbordet.
”Kalle Stropp vill också ha mat!”

Tidigare har vi haft sniglar som bordssällskap. En natt hade jag sex maskar i en maskask som rumskompisar. Ack ja. Ormarna och grodorna har dock hunnit slinka vidare. Fast grodan tvingades hoppa i studsmattan ganska länge, först.
Movitz älskar sina djur. Han skulle nog kunna ha en hel djurpark – om han fick bestämma. Elliot är mer fascinerad av Movitz kramande och pussande och pillar lite på en armlängds avstånd. Lykke springer mest efter och skriker Groda! eller Orm! eller Snigel! eller Gräshoppa!
För hon förstår att det är upphetsande. På något sätt.
Likadant på stranden. Alla fiskar vi fångar vill han ta hem. Men de dör alltid i bilen. Livet är hårt – även för en fyraåring.