Rebecka på Skriet från kärnfamiljen undrar hur alla klarar dagishämtningshetsen.
Här är mitt svar:
Vi har valt att hämta tidigt, vi har prioriterat det i vår familj. För att vi vill vara tillsammans med våra barn så mycket det bara är möjligt. Eftersom jag är frilansare har jag kunnat planera mitt arbete och arbetstider själv (och herregud vad mycket effektivare man är när man är sin egen chef!)
Och min man Gunnar har varit bestämd på sitt jobb, att han vill ta ut sin rättmätiga del av pappaansvaret och nöjet. Ingen har någonsin ifrågasatt det.
Barnen går 9-15 så länge de är på dagis.
Stora killen börjar numera 8.30 och går till 15 eller 16 – det väljer han själv.
Detta har aldrig varit något problem för oss.
Vi har hämtat ungefär varannan dag, åtminstone uträknat per säsong. När jag har haft bäckenbottensuppluckringar och varit tokgravid så har Gunnar både hämtat och lämnat, så länge som i ett halvår i stöten. Eller också har vi hjälpts åt (ännu lyxigare).
Nu, när vi har fått för oss att försöka göra som alla andra, att han ska gå upp i arbetstid och det ska joxas och trixas – då blir allting mycket svårare. Jobbigare och svårare för alla.
Barnen är tröttare vid hämtningar, vi föräldrar är stressade. Alla skriker, känns det som. Och det är inget vidare.
Jag tror att vi båda två får gå tillbaka till 9-15.30 – för att få flyt på livet. Det handlar ju ändå om så få år, nu när barnen är små.
Pengar är inget större problem, vi lever ganska billigt.
Det handlar också om prioriteringar, hur mycket utgifter man tar på sig.
Hur gör ni andra?
3 kommentarer
Glada föräldrar som orkar umgås med sina barn är ju självklart det man vill.
Att det då står fiskbullar på matschemat istället för scampi pasta- vad gör det?
Det är ju ekonomisk fråga , har man råd att gå ner i arbetstid för att prioritera barn , familj och fritid?
Men har man råd att inte prioritera detta under dessa få år?
Stressa sönder sig själv, sitt förhållande och få barn som växer upp i ett hem utan harmoni?
Det går att fixa även om man inte kan gå ner i arbetstid. Eftersom våra arbetstider är som de är, har jag alltid lämnat och min man alltid hämtat. Det har ofta inneburit dagistider 08-16 för våra barn.
Jag får därmed frukosten med barnen och han får hemkomsten och förberedelse av kvällsmat. Det funkar bra, särskilt om man kan ta en kvart extra vid hämtning. Låta dem leka fem minuter extra, medan man får höra av personalen hur dagen har varit. Sitta ned i tre minuter för att få se vad barnen pysslat med. Då hinner man själv varva ner och barnen brukar glatt följa med. Dessutom: idag har många matbutiker öppet till 22, en av oss brukar handla när barnen lagt sig, så behöver man inte stressa med det.
Jag har småbarnsåren bakom mig, men vi jobbade aldrig heltid båda två samtidigt. Det började vi med när yngsta var 14! De var på dagis 9-15. Då har vi heller inte haft råd med stort hus, fin bil, semester utomlands, gå på restaurang jätteofta osv. Jag är glad och stolt över att vi kunnat ge våra barn TID. Det övergår mitt förstånd att föräldrar väljer att göra karriär, båda två samtidigt, när barnen är små. Eller köpa nytt hus och skuldsätta sig så båda måste jobba heltid. Det är en underlig prioritering. Dessutom är det så många som har så viktiga jobb så de blir tokstressade när de måste Vabba.
.-= Doriss senaste blogginlägg: ..Skilj er på låtsas! =-.