En gång i tiden bodde jag på en Sidensvansväg och fick lära mig lite om dessa roliga fåglar. De ser ståtliga och fina ut, med sin kariktäristiska tofs på huvudet. Som jägarmästare, typ. Men rätt vad det är kan sidensvansarna bara rasa ner från trädet eller busken.
Tjong, bara.
De gillar nämligen att smaska på jästa bär och frukter (som de här: gamla halvruttna äpplen). Och kan på ren svenska bli dyngfulla och trilla av pinn.
Som vilken fyllkaja som helst.
