”Hej!
Jag måste villigt erkänna att jag har lite svårt för den här kampanjen och alla-som-dricker-är-alkoholister attityden. Jag dricker inte själv (inte pga. problem, tycker bara inte om alkohol) men jag respekterar alla vuxna människor som vill ta ett glas vin eller två till maten.
Jul hemma hos oss är full av lugn, ljus, kärlek, god mat och julklappar. Dessutom dricker mina föräldrar och min sambo glögg på eftermiddagen, julöl och en nubbe till middagen och rött vin till vickningen på kvällen. Jag och mina barn dricker alkoholfri glögg och julmust. Ingen blir berusad, ingen blir personlighetsförändrad, ingen blir pinsam. Det är vuxna människor som dricker, om än sparsamt, gott till en god middag.
Jag ser det som lite vuxenmys på samma sätt som att mina barn får äta så mycket godis de får och det händer bara vid jul, nyår och påsk.
Jag har läst kärleksbarnet och jag har all respekt och förståelse för att du skyr alkohol som pesten. Men dra inte alla som dricker över en kam, de flesta är inte alkoholister. Människor som har ett sunt förhållande till alkohol kissar inte på sig, slåss eller spyr.
hälsningar
/Sara”
Svar: Tack för ditt fina inlägg. Nej, jag drar inte alla över en kam. Jag trodde också att det fanns de som kunde ”hantera” alkoholen framför barnen innan jag skrev Kärleksbarnet och började fråga just barnen.
Och alla barn sa likadant: Men ni luktade så konstigt, ni skrattade så konstigt, ni blev så konstigt blanka i ögonen.
Jag menar inte att alla barn far illa av det här, absolut inte.
Men om de får välja, om vi menar allvar med att julen är barnens högtid, då vill inga barn att föräldrarna ska dricka.
God Jul på dig!
1 kommentar
Men barnen vill ju inte heller att vi går på kvartssamtal (pinsamt att läraren får träffa ens knäppa förälder), ha på sig den fula mössan fast det är svinkallt, ha på sig de kläder som finns till hands, vill inte äta en viss sorts mat för det är fel form på den. Ska vi göra ett upprop runt detta också?