I dag hade jag en date med min gamla bästis Christina. Vi var sådär passionerat bästisar för… ojojoj… nästan 20 år sedan. Ni vet sådär så man ringer varandra flera gånger om dagen och klipper ur klipp från tidningen för att visa varandra och fnissar och fikar och fnissar och gråter och fikar igen. Nästan som om man satt fast i varandra med en kroppsdel, oklart vilken.
Ack ja, det var tider det. Närmare bestämt på 90-talet i Malmö.
Nu bor jag i Stockholm och hon bor i Alaska.
Det har varit lite svårt att få till det med spontanfika, om man säger så.
Men i dag fick vi till det. En tretimmarsfika på Arlanda.
Hur mysigt som helst.
Som vanligt var det som om tiden stått still.
För gammal vänskap rostar aldrig.
