Jag älskar den där lilla funktionen ”relaterade inlägg” som Gunnar har trixat till under varje blogginlägg.
I dag dök den här gamla godingen upp:
”Svenskans idagsida har en intressant serie om 25-årskrisen, eller kvartslivskrisen som de kallar den.
Den handlar om att unga i dag är rädda för alla misslyckanden – i förväg. Och därför blir de handlingsförlamade.
Men jag såg just ”Vi som överlevde Rågsved” – Tom Alandhs fantastisk dokumentär på SVT. Och där hade ungdomarna på 70-talet beredskapsjobb som bestod i att plocka pinnar i skogen! Tala om fullkomligt värdelös sysselsättning. De uttryckte samma uppgivenhet som ungdomarna i Svenskans reportageserie. Om att vuxenlivet hela tiden skjuts på framtiden.
Så jag fattar inte riktigt.
Vad är det som skiljer den nuvarande generationens uppgivenhet mot alla andra ungdomars? Är det verkligen svårare nu än förr? Eller borde vi vuxna bara slita bort ungarna från sina mörka rum och datorskärmar och visa dem att det är rätt skönt att leva här ute i verkligheten, trots allt? Vad tror ni?”
Den skrev jag för ett och ett halvt år sedan. Och har helt glömt bort, såklart. Tänk vad mycket klokt jag skriver. Haha.
