Pappalängtan och saknad

Det är en svår tid nu. Min pappa var född den 5 november och dog den 28 november och däremellan är det fars dag.
Hela den här förbannade sliriga månaden är det som att kliva omkring i seg sorg och pappalängtan.
Fast det är tio år sedan han dog så finns det dagar och nätter när jag gråter.
Som när vi tände ljus på en kyrkogård inför allhelgonahelgen och Elliot tyst frågade:
”Ligger min morfar begravd här också?”
Fina underbara Elliot som har en alldeles egen sorg efter en morfar han aldrig fick träffa.
Min underbara, roliga, slarviga knaspappa.
Ja, det är tungt nu.

Pappa och jag.

6 kommentarerSkriv en kommentar

  1. Förstår vad du menar. Min pappa dog visserligen i april för ett och ett halvt år sedan, men han föddes den 28:e november och en vecka innan det dyker Fars Dag upp. November kan vara svårt nog ändå.

  2. Självklart blir det svårt vid den här tiden, den är för alltid förknippad med din pappa. Sorgen försvinner aldrig, man lär sig bara leva med den.

    Han är väldigt lik Elliot på bilden!
    .-= Johanna M´s last blog ..construction time again =-.

  3. Min pappa är född -44 i februari och han är inte död, han lever och bor ca 4 mil från oss men min sorg är stor ändå. Vi sågs senast vid nyår -06 då var vår yngsta 3 månader, -07 fyllde jag 40 då kom han inte på kalas och hörde inte av sej, vid jul samma år begravdes min mormor, jag sa uttyckligen att jag ville att han skulle komma, han kom inte, hösten -08 dog en av våra pojkar, han hörde inte av sej, för tre veckor sen blev jag mormor och min pappa gammelmorfar, han har inte hört av sej……. Det är sorg för mej……….. men den sitter i hela året runt…..

  4. Åh Carola… Jag hade också den där åretruntsorgen för min pappa förut, han var alkoholist, körde full och var allmänt fylledum (minns en jul när han fick alla att jätteledsna och jag fick iväg honom endast genom att hota att ringa polisen). Just den sorgen försvann när han gick bort. Och nu menar jag absolut inte att jag hoppas att din pappa dör, tvärtom att ni kan få en bra kontakt igen, men sorgen efter döda föräldrar går i vågor. I varje fall för mig. Nu slipper jag det där ständiga magknipet, men översköljs istället då och då av en ”förlamning” som jag har svårt att ta mig ur. Nu har det inte gått så lång tid sedan min pappa försvann, men nog fanken är det just i november det verkar vara som svårast.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.