Borås är en bisarr stad

Ni som har följt mig på facebook kanske har undrat vad sjutton vi håller på med. Och jag säger bara en sak:
Borås.
En underlig stad. För att inte säga bisarr.
Först när vi kom hit skulle vi rivstarta med ett besök på McDonald’s. Vi hamnar inte där så ofta, men ibland när vi är på resande fot.
De visade tv där. På stora bildskärmar. Vanligvis brukar det vara nyheter eller något annat neutralt. Men inte i Borås.
Här visar man Förlossningskliniken.
Jajamensa. Kvinnor som ligger och skrevar och skriker i parti och minut.
Jag tittar storögt på Gunnar.
Barnen frågar:
”Mamma, varför skriker hon?”
”För att hon har ont.”
”Varför har hon ont?”
”För att hon föder barn.”
”Mamma, gjorde det sådär ont när du födde oss också?”
”Nejdå inte alls, herregud Gunnar, be dem stänga av!”
”Mamma, vad är det där?”
”Det är en sugklocka.”
”Mamma, varför är bebisen alldeles röd?”
”Nyfödda bebisar är oftast kladdiga och röda.”
”Mamma, varför är hon alldeles naken på snippan?”
”GUNNAR GÖR NÅGOT!”

Tror ni de stängde av. Nix. Det gick inte ”för då var de tvungna att stänga av kassan och det går ju inte.”

* * *

Men det var bara början. Sedan skulle vi inkvarteras i ett nybyggt hus. Himla bra, sades det. Jag orkar inte ens dra hela historien, men det slutade med att vi sov första natten i ett stall. Med stora dånande byggfläktar vid sängarna på för att få upp värmen, trots detta var det bara plus 13 grader.
Hela familjen sov med ytterkläderna på. Huvor på huvudena för att hålla värmen. Trots detta frös vi. Lykke hostade hela natten och jag låg och försökte värma henne och grät.
Och då har jag inte ens nämnt musboet i sängarna. Eller mikrovågsugnen som Gud glömde eller leran som fanns överallt.
Men vi överlevde natten och tog in på hotell. (Sköna nätter. Kan varmt rekommenderas. Om någon mot förmodan ens kommer i närheten av helvetesnatt i Borås någon gång. Här finns både tvättstuga, kök och fyrbäddsrum.) Tack gode Gud hotell och värme och rena lakan. Säger jag bara.

* * *

För att toppa detta äventyr körde sedan en Boråsbuss rakt in i vår Volvo. Medan hela familjen satt i. Det lät som om ett jetplan körde rakt igenom bilen och jag tänkte ”Nej, det kan inte vara sant! Det kan bara inte vara sant!”
Men det var det. Hela fronten på förarsidan blev helt mosad. Föraren stannade inte ens. Där stod vi med en söndertrasad bil mitt i Borås och skakade. Vi visste inte ens hur vi skulle ta oss därifrån, än mindre upp till Stockholm på lördag.
Men som tur var blev ingen skadad. Inte mer än att vi fortfarande skakar.
Och när vi skulle prata med förmannen på Boråstrafiken blev vi utskällda för att vi stannade på fel ställe (som om det var ett bra skäl för att meja ner en halv bil) och för att vi inte stängde dörren till kontoret ”In med alla barn och fruar nu då! Det drar faktiskt!”
Då började jag gråta igen.
Över Borås. Denna gudsförgätna stad. Vad är det för fel på lite vanlig vänlighet?