DN:s mest lästa artiklar i dag handlar om barnens veckopengar. Hur mycket ska man ge? Vad ska de räcka till? Hur pratar man med barnen så de förstår pengars värde?
Det är lösningen på sådana existensiella frågor som borde ge Nobelpris i Ekonomi.
För att inte tala om Annika Lantz förslag till nästa års Nobelpris:
Den som kommer på exakt hur mycket en present till ett barnkalas får kosta – så det inte verkar för snålt, men inte heller för överdådigt.
Själv har jag inte kommit på formeln.
Men Magdalena Ribbing kommer bra nära i sin bok ”Bra att veta för alla unga – lätt om vett och etikett”:
”Ibland blir det som en tävling om vem som ger finast present. Det är tråkigt, för då har man inte förstått vad som menas med en present. Bäst är om vuxna och barn kan komma överens om ett pris för vad en födelsedagspresent får kosta. Högst 50 kronor, eller något sådant. Och då ska ingen köpa något som är dyrare.
Vill man ge något som blir för dyrt kan man slå sig ihop med andra. Det kan också vara kul för den som blir presenten om några kompisar har samsats om en gemensam gåva.”
Visste ni förresten att ordet present kommer från ”att närvara”?
Och att gammal sed är att inte ge bort vassa saker, som en sax eller kniv. Det skär sönder vänskapen, brukade man säga förr.
