Genom Kims blogg hittade jag vidare till bloggen om Honungspojken. En liten, vacker pojke som föddes med en helt slät hjärna och som därför aldrig kommer att bli som andra barn.
Hugos pappa gästbloggar i det här inlägget. Och något vackrare finare kärleksbrev vet jag inte om jag har läst.
Läs bara de här raderna:
”Min son är nu min absolut största idol. Han är en sådan enorm kämpe. Han är nästan alltid nöjd och glad. Trots att han fötts med tuffast möjliga förutsättningar, med en liten hjärna som ständigt utsätts för kortslutning i form av epileptiska anfall. Trots att han får sanslöst starka epilepsi-mediciner varje dag. Trots att hans tarmsystem inte fungerar som det ska. Trots att han får träffa sjukvårdspersonal varje vecka och trots att han har problem med sin andning och ofta, ofta rosslar precis som någon riktigt förkyld. Men han är ändå nöjd och glad och kämpar så. För det är han min idol. ”
Gå gärna in på bloggen och skriv några rader för att visa föräldrarna att Hugos liv inte har gått obemärkt förbi. Inget barn går obemärkt förbi.
2 kommentarer
Tack för länken till Honungspojkens fina blogg!
Och tack för att du delar med dig av dina kloka och tänkvärda funderingar och iaktagelser. Jag började läsa dina kåserier under tiden på ”mars 03” och sedan på ”vårbarn 03”. Kan det ha varit på det som till en början hette föräldranätet eller allt för föräldrar eller något sådant? 😉 Hur eller hur, så har jag försökt läsa det du skriver sedan dess. Med barn i samma ålder så har det lockat till många skratt och och tankeställare.
Du verkar verkligen vara en toppenmamma!
.-= Forskarmamman´s last blog ..Honungspojken – en blogg som berör =-.
Tack för länken till en så fin och tänkvärd blogg. Jag gillar dig men jag är alltför sällan in här och läser. Har faktiskt köpt din första bok för ett par månader sedan men inte hunnit läsa än, men jag ser fram emot den…..
Kram
Kristina ”livet i träsket”/träskpaddan
.-= kristina´s last blog ..Promenad.. =-.