Dagens finaste brev kommer från Jenny. Vilka underbara ungar vi har!
”Åh fina fantastiska du! Jag förstår hur det känns. Jag har en 6-årig dotter som nu i veckan börjat i skolan. Hon är ensambarn med två föräldrar som inte klarade av att leva tillsammans. Saga har alltid varit en väldigt försiktig tjej,lugn,känslig och i nya miljöer blir hon väldigt iakttagande nästan lite tillbakadragen.
Efter en stund lossnar det och hon kommer nästan alltid igång att leka när kalasen lider mot sitt slut. Jag har självklart funderat mycket på hur skolstarten kommer att bli. Idag när jag hämtade min prinsessa och såg henne på skolgården,i full färd med att prova styltor,hopprep m.m., då blev jag lugn. Jag studerade min älskade tjej på håll och såg lyckan och styrkan i hennes ögon och kroppsspråk.
När vi satte oss i bilen började hon bubbla om utflykten dom gjort på förmiddagen och hur en flicka i hennes klass glömt drickan hemma och hur då min Saga räckt upp handen och erbjudit halva sin flaska med vatten. Orden sprutade ur munnen på henne och ögonen glittrade.
Jag tittade på Saga och frågade om hon trivdes i sin nya skola. Då tittar min 6-åring mig djupt in i ögonen och säger: ”Mamma , jag är så lycklig. Jag trivs så himla bra här. Jag är verkligen så lycklig.” Då började mina tårar trilla och jag får självklart förklara för min fina känsliga tjej att mamma inte är ledsen utan bara , just sådär lycklig. Trots att min lilla tjej är ett skilsmässobarn,har vi kunnat ge henne en fin uppväxt med en massa trygghet. Och det känns fantastiskt fint. Stor kram till dig och ett stort tack för att du delar med dig av ditt liv med din fina familj.
Hälsningar Jenny”
