Dagens finaste mail kommer från Nettan:
”Hejsan.
Måste bara mejla dig den här dikten, den kramar hjärtat.
Jag läste den när jag personligen var inne i en svacka känslomässigt när det gäller min sons handikapp.
Hälsa och krama hela familjen
Nettan”
Välkommen till Holland
En dikt av Emily Pearl Kingsley
Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med
ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem
som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan
förstå och föreställa sig hur det känns.
Så här är det:
Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till
Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer
Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.
Du lär dig några användbara fraser på italienska
Allt är mycket spännande.
Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags
Du packar dina väskor och så far du iväg.
Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger :”
Välkommen till Holland”
”Holland”!?!, ropar du. ”Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om
att komma till Italien”
Men flygresan har ändrats, de har landat i Holland
och där måste du vara kvar. Det viktiga är att
de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full
av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker,
och lära dig ett nytt språk. Och du kommer
att möta helt nya människor som du aldrig
skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare
än i Italien och det är inte så tjusigt
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig
så ser du dig omkring……och börjar lägga märke
till att Holland har väderkvarnar …och att Holland
har tulpaner…och i Holland finns till och med
målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa
till och från Italien…och de talar vitt och brett om hur
underbart de hade där. Och resten av ditt liv kommer
du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det
det jag hade planerat”
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna……därför att förlusten av den drömmen
är en mycket betydelsefull förlust.
Men…..om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte
kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och
njuta av allt det sällsamma och det underbara……….med Holland.
3 kommentarer
Det är en mycket vacker dikt. Jag känner djup respekt för diktens författare.
Författaren har skildrat en känsla som många kan känna igen sig i.
Men jag känner inte riktigt igen mig.
När min son var tre fick han diagnosen autism. Då blev jag mycket orolig och speciellt för framtiden.
Åren har gått och vi har lärt oss att leva med och arbeta med honom, när det gäller funktionshindret autism kan man nå förbluffande resultat med hjälp av leken till och med med koständringar med mera.
Jag har lärt mig mycket om autism förstås, om kost(jag som struntade i vad jag åt förut) men allra mest har jag lärt mig om mig själv. Visst har vi mött människor och situationer vi inte skulle gjort annars. Vi har också fått vänner vi inte skulle haft annars.
Men jag kan förstå och uppskatta dikten.
Den är så obeskrivligt underbar, den ger en styrka & bekräftelse, att Holland är helt fantastiskt!
Ja, den är så fin, så underbar. Så klok och genomtänkt.