Toarullarnas drottning

Det satt en lapp på dagiset denna morgon.
”Vi behöver tomma toarullar att göra julpyssel med.”
”Äntligen!”, tänkte modern. Äntligen skulle hon få visa vilken supermamma hon var. Hon hade nämligen samlat på toarullar sedan i oktober. Inför julpysslandet hemma. Det var bara det att hon hade inte riktigt räknat med att de skulle göra av med så infernaliskt mycket toalettpapper. Så nu anföll en miljard toarullar henne varje gång hon öppnade det stora skåpet på toaletten.
”Arrrrgh!” sa modern då och funderade på när sjutton de skulle hinna göra en miljard tomtar av eländet – och var sjutton skulle de sedan ställa allihop? Storebror skulle ju garanterat tröttna på att göra tomtar efter typ två och en halv. Och fadern hade gjort klart från början att något larvigt pysslande med hennes toalettrullesamling, det tänkte han då rakt inte befatta sig med.
Så dagislappen såg ut att bli hela familjens räddning.
Hon kunde med varmt hjärta lämna in hela härligheten till dagiset och få barnens ögon att tindra. Storebror skulle få pyssla så mycket han ville på dagis. Och fadern tordes kanske öppna det där skåpet igen, utan att riskera sitt liv.
Kanske skulle till och med fröknarnas ögon tindra. Och det kunde de gott behöva. För de hade utsatts för det nedrigaste av alla påhopp. Och allra mest hade Britta blivit hoppad på.
Britta var dagisets legendariska mattant. Långt innan storebror fick börja på dagiset hade de hört talas om hennes fantastiska kokkonster. För att inte tala om hennes syndigt goda bullar.
Men nu ville några fjantiga prussiluskanmammor ändra på det.
”Det luktar för gott från köket. Barnen blir faktiskt sugna och tjatar om att man ska köpa hennes bullar. Men det är ju så hemskt mycket socker i dem!”
”Amen, her-re-gud”, tänkte modern.
Britta bakar en gång i veckan och får hela dagiset att lukta kärlek och hemtrevnad. Och vad hade dessa mammor tänkt göra? Förbjuda varenda kafé eller seveneleven-butik att saluföra kakor och godis, för att det luktar för gott?
Nej, de nöjer sig med att hoppa på en enkel, om än legendarisk, mattant. Och vill därmed ta ifrån alla dem, som ännu inte drabbats av den kollektiva sockerfobin, de godaste bullarna i hela världen.
Nej, minsann, det tänkte hon inte gå med på.
”Upp till kamp!” skanderade modern och viftade ilsket med toarullarna.
Hon skulle banne mig rädda Brittas bullar. Om det så var det sista hon gjorde. Hon var ju trots allt toalettrullarnas drottning.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.