Mina sköna queerbarn

Elliot och Movitz leker mamma, pappa, barn igen.
Jag försöker snoka lite.
”Hur leker man då?”
”Vi lekte att mamman var död”, sa Elliot.
”Men var inte Movitz mamma?”
”Jo, men han blev pappa i stället. Vi var två pappor.”
”Var det inte sorgligt när mamman var död?”
”Nej, vi låtsades att vi hade en bebis.”

* * *

Lite senare berättade jag för Movitz igen om hur det var när han låg i magen. Movitz såg nöjd och glad ut och pekade på pappas mage.
”Pappa, jag var en bebis och låg i din mage!”

* * *

Ännu lite senare på en promenad pratar jag med Elliot om att han nog kommer att bli en toppenpappa när han blir stor.
”Ja, när jag blir stor ska jag ha tolv barn.”
”Oj, det var många. Tror du att du hinner krama alla då? Det är viktigt att man hinner med alla sina barn.”
Han funderade en stund.
”Mamma, vet du, jag tror jag hinner krama fyra!”