Regeringen vill införa ett nationellt abortregister.
För att vi har så himla många aborter i Sverige, jämförelsevis, enligt deras utredare.
Hm.
Jag har ingenting emot forskning. Det är bättre att det finns statistik, så man har fakta att gå på än en massa gissningar, inte minst från moralens väktare.
Men jag oroar mig för att somliga kvinnor kanske inte vågar ta kontakt med sjukvården om de är rädda att avslöjas.
Vi vet att det finns läckor i sjukvården.
Så även om det ska vara anonymt, så kanske det inte alltid är det. Och oron kan ibland vara mer förgörande än verkligheten.
Därför tror jag att medverkan i ett nationellt register måste vara frivilligt.
På samma sätt som PKU-registret är det.
Det funkar bra ändå.
Och en sak skulle jag vilja veta: Hur bemöts kvinnor som gör aborter i dag? Hamnar de fortfarande i en städskrubb någonstans? Eller bland nyförlösta kvinnor?
Ska man ha ett sådant register tycker jag att man ska vända på alla stenar. Forskningen ska vara till för kvinnorna. För deras väl och ve. Inte tvärtom.
1 kommentar
Man hamnar fortfarande bland nyförlösta kvinnor.
Det va en rejält stor smärta för mig som gjorde en abort under tvivlan om jag gjorde rätt eller inte..
Dessutom fick jag se barnet innan på ultraljud för dom skulle se hur långt jag hade gått..
Det tycker jag är sjukt, sånt vill man inte se..