”Med mitt första barn gick jag upp 16kg, andra 27kg och mitt tredje 22kg. Kan tilläggas att jag mådde fruktansvärt illa konstant hela graviditeterna igenom(dygnet runt)och det enda som hjälpte var att äta, äta, äta!! Kan tilläggas att mina barn inte är överviktiga. Jag fick höra av en läkare att ”Jag borde tänka på VAD jag äter för man vill ju inte tjocka till sig(!!) En annan sa att illamåendet delvis är psykiskt, ”Så ta en promenad i friska luften och sluta tänk på det.” DET skulle dom kunna forska om istället, hitta ett botemedel mot graviditsillamående istället för att skuldbelägga kvinnor om massa tramsiga forskningsresultat! Heja Hillevi! 🙂
Jenny”
Svar: Är illamåendet psykiskt? Hahaha! Var det en manlig doktor? Ibland undrar man ju vad de blir doktorer på…
2 kommentarer
Ja, inte följer vikten några regler. Jag, själv överviktig, gick bara upp elva respektive tio kilo med mina barn. Ändå vägde de 4,6 och 6,1 kilo!
Att vara smal och gå upp mycket kan rent av vara nödvändigt…det är värre om man är tjock och går upp vrålmycket. Min barnmorska var jättebra, och inpräntade att det tog nio månader att gå upp, då ska man räkna minst nio månader att gå ner igen.
/Å
Jäpp båda var män! Den enda läkaren som faktiskt lyssnade och visade PMpati var kvinna. En slump? I don´t think so 😉