Det här tycker jag är intressant.
I Svenskan skriver Inger Atterstam om en ny bok som ifrågasätter varför man ska undersöka en massa till synes friska människor. Alla dessa provtagningar, alla dessa förebyggande mediciner, denna hetsjakt på hälsa… varför då, liksom. Har vi tänkt igenom det ordentligt? Eller gör vi bara som doktorn säger? Googlar vi för mycket. Eller hetsas vi bara av medierna?
”Dessa ambitioner i kombination med intensiv marknadsföring och pr främst från läkemedels–industrin och apparattillverkarna, men också från det medicinska etablissemanget har bäddat för dagens situation med nästan religiös fokusering på hälsa (ibland kallad hälsoism eller hälsofascism) och de ständigt återkommande försöken att vidga indikationerna för läkemedel till nya sjukdomar och sjukdomsgrupper (som brukar kallas ”konsten att sälja en sjukdom”).
Numera äter vi mat för att optimera hälsan – inte för att det är gott – och vi promenerar för att få motion – inte för att njuta av naturen.”
Själv går jag till doktorn med barnen när de är sjuka. Eller när jag får ont i öronen. Eller när jag tror att jag har cancer i låret…
Men man skäms lite varje gång. För helst ska man ju vara frisk. Man ska ju inte ligga vården till last. Man vill vara stark och ohypokondrisk.
Som sagt. Ett intressant ämne.
Vad tänker ni läsare om det här?
.
2 kommentarer
Visst är det knasigt? Man oroar sig ständigt för att bli sjuk. Dels för att en stressad småbarnsmamma har det körigt nog, utan sjukdomar. Eller som min man uttryckte det när jag var inne för en kontroll på sjukhuset för ett par veckor sedan: ”Det får inte vara något fel på dig! För tänk… Då måste jag lära mig att laga mat! Barnen kommer att svälta ihjäl!” Visserligen sa han det med glimten i ögat, men visst ligger det något i det ändå. Och jag kan inte hjälpa att tänka på att det ligger i läkemedelsföretagens intresse att vi ständigt är ”lagom” sjuka. Då får de sälja sina mediciner. Vi får inte blir friska av medicinerna (för då behöver vi dem inte längre) men vi blir precis så bra att vi klarar av att leva. Hmm…
Jag tycker att ordet sjuk är missbrukat, sjuk är man när man har cancer, hjärtsvikt och dylikt, inte när man är förkyld. När människor (speciellt bloggare) har en vanlig bonnaförkylning idag kallar man det sjuk, när jag är förkyld säger jag inte att jag är sjuk, jag säger att jag är förkyld.