Läser om de här tre pojkarna som utsatts för svåra överggrepp i sin fosterfamilj. Det är svårt att sådant fortfarande kan hända i Sverige.
Alla säger att det har blivit bättre.
Att fosterbarn inte far illa i dag.
Men det gör dem.
Och varför vill ingen se? Varför vänder sig fortfarande alla vuxna kring de här barnen åt andra hållet och vägrar se?
Barnen är inte samhällets ansvar.
De är vårt ansvar.
Ditt och mitt.
Det kan vi aldrig skjuta ifrån oss.
Hjälp ett barn i dag.
Du vet vilket.
3 kommentarer
Tänk om alla djurrättsaktivister blev barnrättsaktivister. Jag menar inte att det är fel att kämpa för djurens rätt, men visst tappar mänskligheten fokus emellanåt?
Det är helt sjukt att ingen vill se obehagliga saker. De vuxna i omgivningen måste öppna ögonen och reagera, man får inte tro att någon annan tar tag i saken.
Jag ska inte ens läsa, jag mår alldeles för dåligt av sådant. Jag blir så oerhört upprörd när barn far illa. Skulle jag få reda på att ett barn i min närhet far illa ska förövarna vara tacksamma om jag bibehåller lugnet och bara polisanmäler. Vad mina primitiva känslor skulle vilja göra ska jag inte ens diskutera.
Johanna Ms senaste blogginlägg…Nattliga maror