Apropå könsidentiteter, så tycker jag att min underbara treåring är klokare än alla artiklar i DN tillsammans.
På hans småbarnsavdelning på dagis hade de pratat om pojkar och flickor. Vad en pojke eller en flicka var. Om det var någon skillnad. Vad de var själva, pojke eller flicka. En del barn ”gissade” rätt, andra sa tvärtom. Det var inte så noga, fröknarna ville mest bara höra vad de själva tänkte om begreppen.
Men vår Movitz vägrade att ens svara på frågan. Han blev skitarg.
”Är du en pojke?”
”Nej!”
”Är du en flicka?”
”Nej!”
”Nehej, vad är du då?
”JAG ÄR EN MOVITZ!”
