Fråga: Varför försökte inte Irmeli göra någonting åt situationen? Kontakta någon annan vuxen på egen hand och berätta om det som hände? Det skulle kanske ha hjälpt?
Svar: Nej. Att leva i en missbrukarfamilj är lite som att tillhöra en maffia. Alla är involverade. Alla måste ljuga. Alla måste stjäla. Alla är uppfostrade i att ”man håller det inom familjen”. Det finns en skam i allt det här som nästan är som en blodskam. Ofta ärver alkoholister sin sjukdom från sin mamma eller pappa och de i sin tur från sina föräldrar eller mor- och farföräldrar. Så man ärver även skammen och tystnaden.
Och jag vet inte om jag hade fått det bättre någon annanstans.
Min mamma hotade mig ofta med barnhem eller fosterhem. Eftersom hon hade hemska erfarenheter från sådana hem så var jag också skräckslagen inför det hotet.
Och nu, när jag är vuxen, så har jag hört så många berätta om att de har haft det ännu värre i sina
fosterhem. Visserligen hade jag ett helvete hemma, men det var ett helvete jag kunde hantera. Och trots allt älskade mina föräldrar mig. Och de var bra när de var nyktra.
