Läste hennes bok i förra veckan, ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Som bygger på hennes blogg och krönikor i mama.
Och ja, jag älskar verkligen hennes hjärna. Hon är en sådan frisk fläkt, en motbild till alla falska fasader, all rädsla.
Och ja, hon har också haft ätstörningar och ja, hon har också slutit fred med sig själv. Men man måste nästan bo på en halvt öde ö för att komma ifrån storstadsfasaderna.
Det där om att den som är smalast vinner.
Så är det ju inte.
Jag träffade en underbar klok tv-kvinna som sa så här till mig, när vi pratade utseende, inte minst i tv:
”Men du, har du någonsin valt en vän eller en man eller någon alls, för den delen, bara på utseendet?”
Och nej, det har man ju inte.
Möjligtvis på ögonen, men det är en helt annan sak.
Förresten, du har väl inte missat att Mia Skäringer har släppt biljetter till sin nya föreställning med samma namn som boken:
”Den 26 februari har min föreställning premiär. ”Dyngkåt och hur helig som helst.” En rolig och sorglig enmansföreställning om att vara kvinna.
Biljetter kan du boka på ticnet.”
