Tantglasögon

Jag har beställt ett par tantglasögon för 3500 kronor.
Det var inte meningen. Det råkade bara bli så.
För jag fick sådan fruktansvärd huvudvärk – som varade i två dygn. Sprängande, migränliknande, ligga-i-ett-mörkt-rum-med-en-våt-handduk-över-pannan huvudvärk.
Jag har haft det en gång tidigare, för bara ett par månader sedan. Och det är som ett jädrans tryck över högerögat. Så jag tänkte att det kanske kunde vara något med linserna.
Och eftersom jag inte har varit på någon synundersökning sedan anno dazumal så kanske det var dags. Jag håller ju dessutom på att bli gammal och då kan synen förändras. Har jag hört.
Så jag ringde optikern. Vi har ju nästan klippkort där nu – så jag fick en tid på studs.
Resten kan ni kanske ana.
När de väl har sugit in en i glasögonbutiken släpper de inte greppet om en förrän man kommer ut med ett par nya linser som man ska provgå (!) ett par veckor och en beställning på ett par tantglasögon för 3500 spänn. Och då kom jag ändå lindrigt undan. Det där ta-två-för-priset-av-en-erbjudandet som de så flitigt flaggar om betyder att det andra glasögonparet ”bara” kostar 2000 kronor.
Jag hatar glasögon. Har jag berättat det?
Jag verkligen haaaaaaaaaaaatar glasögon.
Jag får ångest av glasögon. Big tajm.
Så hur det här ska sluta vete sjutton.
Men optikerkvinnan sa att jag inte skulle använda linser arton timmar per dygn sju dagar i veckan. Det var inte bra, sa hon. Två linsfria dagar i veckan måste jag ha.
Gah!
Varför jag köpte ett par tantglasögon?
För att de sa att de passade mig precis. Att de ”öppnade upp mitt ansikte”. Allt sånt smörjsnack gick jag på. Jag är så patetisk.
Sa jag att jag hatar glasögon?