Oops det gällde livet

Men jag gillar den här boken, ”När jag fyller 40…”, och jag gillar de olika karaktärerna i den. Som kompisen Linda som är sååå trött på alla dessa 40-årskriser, på människor som säger att det här var inte vad de ville:

”Då får de väl för helvete låta bli. Jag vill nog påstå att de flesta ganska målinriktat har sett till att placera sig där de är. De har parkerat sin svindyra bil utanför det där huset. Och nu är de inte nöjda.
Borde man inte någon gång under vägen ha frågat sig om det var hit man var på väg, om det var hit man ville medan de ökade utgifterna i takt med inkomsterna?
Borde man inte någon gång längs vägen fråga sig: är det verkligen nödvändigt att köpa just den här bilen? Kostar den egentligen inte för mycket? Vill jag jobba med det här? Eller är det vettigt att köpa det här jättedyra huset? Behöver jag en plattteve egentligen?
Är det inte lämpligt att ställa några kontrollfrågor? Några längs vägen? Nej, de flesta kör som om de vore förföljda. Som om det gällde livet. Och oops, det gällde livet.”

Det går inte att kommentera längre.