Alla som har läst min bok Kärleksbarnet vet att Kyrkans barntimmar många gången var räddningen för mig, i det alkiskaos jag levde i.
Och nu har jag hittat tillbaka igen, den här gången till Annika i St Görans församling. Hon är sådär skönt avslappnad, det finns inga regler på hennes pysseltimmar. Bara kärlek och skratt. Hon vet vad varenda unge heter, vad de har för egenheter och allergier. Och hon krånglar inte till någonting.
Nu har hon fått möta Lykke också.
”Har jag världens bästa jobb, eller?” frågade hon glatt och tokkramade Lykkeliten.
